Politisk vilja vs politisk handling…

Olof Palme sa en gång att ”politik är att vilja”. Tittar man på dagens politiska arena verkar alla partier ha anammat detta ordagrant medan man missat den självklara fortsättningen.

Det handlar väldigt mycket om ”att vilja” när man hör och läser politiska utspel, tyvärr verkar det främst vara fokuserat på att vilja det man tror är ”rätt sak” för att fånga röster till valet nästa år.

Visst är det nödvändigt att vilja innan det är möjligt att göra, men att stå bredvid en penna man tappat på golvet och vilja plocka upp den räcker liksom inte.

Nån gång måste man faktiskt böja sig ner, sträcka ut en hand och plocka upp den där pennan innan någon halkar på den och slår sig fördärvad.

Gör man inte det så är det en klen ursäkt till personen på golvet att ”jag ville ju verkligen plocka upp den så himla jättemycket”.

Det är ungefär så jag upplever den politiska scenen, både nu, och dom senaste (allt för många åren). Man vill vara godare än alla andra, man vill vara tolerantare än alla andra, eller mest mot det som råkar vara impopulärt, och så vidare.

Det är helt enkelt ett förtvivlat jagande i partierna efter bekräftelse i de mest lästa opinionsundersökningarna att man ville rätt saker just nu.

Åsiktskapporna vajar inte i brisen likt grässtrån längre, dom flaxar runt överallt som drakar i storm, tills utspelen, likt Charlie Browns drake, alltid fastnar i det elaka drakätande trädet.

Där tuggas dom upp och tillintetgörs,  eller hyllas. Vilket det blir är baserat på hur väl utspelen matchar för närvarande okej ämnesområden samt dagsformen hos ledarredaktioner, komiker och andra tyckare, som i sina interna opinionsmätningar jagar bekräftelse.

Men de tappade pennorna ligger kvar på golvet, och för varje åsiktsanpassat röstfiskande utspel så tappas ännu en penna eller två.

Efter en tid har den politiska scenen blivit full av tappade pennor som rullar omkring.  Nu halkar alla förtvivlat omkring på pennorna, tar slumpmässigt tag i den ene efter den andra för att söka stöd för sin senaste populäritetsanpassade proklamering av politisk vilja.

Men börjar någon plocka upp penndjävlarna från golvet?

Men icke sa Nicke! Man hyr in en ny retorikkonsult i stället för att putsa på budskapet i hopp om att åter igen övertyga väljarna att just precis vi, bara vi, vill mest och bäst av alla!

– När ska vi få se en politik som är byggd på mer än taffligt hopsatta mediala konstruktioner av ethos, logos och patos?

– När ska vi få en ansvarstagande och fungerande sakpolitik med både ryggrad och handling,  som gör att man faktiskt börjar plocka upp pennorna?

Och av vilka?

/D

Annonser

Speak your mind!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s