Efterlyses: – Förtroende för politiker…

Förtroende. Sågs senast i svensk politik… Ja du, någon gång för länge sedan.

Trovärdiga uppgifter indikerar observationer av förtroende för politiker någonstans runt 1917 rörande allmän och lika rösträtt samt separation mellan extremvänster och socialdemokrati.

Efter denna tidpunkt rapporteras endast mer och mer sporadiska uppdykanden över tiden fram till de senaste 6 åren då förtroendet otvivelaktigt helt gått under jorden och härmed officiellt är anmält försvunnet.

Vad hände?
Åren innan alliansen röstades fram präglas för mig av partier som alla verkar gå igenom någon typ av desperat metamorfos utan att ha en aning om vad resultatet är tänkt att bli.
En socialdemokrati som i panik och utan framgång provar olika partiledare (den ena värre än den andre) frenetiskt sökandes efter en ny Olof Palme eller Göran Persson, samtidigt som det föredrar att flirta med näringslivet framför arbetarna som varit deras väljarbas.

Jag såg ett vänsterparti som (i alla fall dom flesta företrädarna) gjorde avbön från kommunismen samtidigt som det försökte stöpa om sig till ett feministiskt jämställdhets parti. Moderater som gör om sig till arbetarparti, ett miljöparti som gick från sin kärnfråga, miljön, till att försöka axla mer och mer av det solidaritetsfokus socialdemokraterna hade, dock med ögonen förbundna för eventuella kostsamma effekter. I mitten sitter de mindre partierna still i båten utan egen röst, och blir i praktiken annekterade av Moderaterna under namnet alliansen.

Här någonstans börjar det bli rejält knepigt att hitta en politisk hemvist för mig, och säkert för många andra också. Det jag en gång kände till, förstod och i vissa fall respekterade, är nu ersatt av dyra konsultformulerade, luftiga och yviga genomskinliga formuleringar om värderingar och principer presenterade helt utan fungerande sakpolitik.

Ovan, tillsammans med en blatant smutskastning av motståndare blir det enda som presenteras och det skär i öronen i sin dissonans över vad som behövs, och vad som sägs.
Hur man faktiskt ska göra något, den sakpolitik som faktiskt gör skillnad i vardagen för alla, det talas det inte om från något håll.

Med ett sånt beteende och en så tydligt skifte mot att se människor som valboskap som ska vinnas över med enkel populistisk retorik ”ty mer än så, förstår icke de enfaldiga väljarna” så ”börjar” förtroendet för vad som sägs, men inte görs av dom gamla vanliga partierna urholkas rejält för mig.

När sen ett obekvämt parti med en väldigt solkig bakgrund, vidhängande skandaler och milt sagt varierande kvalitet på företrädare och dess människosyn tar sig in i politiken på riktigt… Ja då har äntligen alla andra partier fått något konkret att tycka lika illa om… Och oj så illa man tycker om dom, man tävlar i om vem som kan tycka mest illa om dom, och media stämmer in i kören, och social media… Oj oj oj vilket drag det blev under galoscherna nu då.

Men i och med den gemensamma kraftsamlingen så tycks man glömma att man ska bedriva riktig politik också, inte bara peka finger åt andra. Nu blir det väldigt tydligt för många som ser cirkusen i full blom, att det finns riktiga, stora problem med en historia av saknad utarbetad sakpolitik inom många områden, men ingen tar tag i dom över huvud taget. Undrar varför väljarna nu sviker i opinionsundersökningarna…

Viktiga punkter som måste diskuteras på djupet av alla för landets bästa, göms nu i låsta lådor bara för att fel parti tagit upp dom på agendan, och man verkar på riktigt tycka att det är okej, att man har någon form av mandat från folket att skita i viktiga politiska frågor bara för att dom tas upp av fel parti. Vilken spåkula fick dom det ifrån???

I tydlighetens namn måste jag här säga att personligen håller jag med i det mesta av den kritik som riktas mot SD. Jag tycker väldigt illa om de värderingar som partiet i fråga har, den svans av sympatisörer som konstant överträffar sig själva i absurditet är vedervärdig, de högt uppsatta företrädare med otäck människosyn som får sitta kvar vad dom än säger likaså.  Jag önskar verkligen att partiet inte fanns och skulle aldrig kunna rösta på dom.
Men det betyder inte att ignorera dom ska tillåtas bli viktigare än landet!

Sen rasade allt vad förtroende var i och med decemberöverenskommelsen, där 7 partier i praktiken kom överens om att sluta bedriva politik på riktigt, och sopa viktiga frågor under bordet för att slippa tala med ett parti dom tycker illa om. Princip före landets bästa. Patetiskt och så totalt urbota korkat! Nu styr helt plötsligt SD vilken politik som inte får föras, oavsett om det är viktigt eller ej, bara genom att finnas. Var det verkligen så det var tänkt???

Sen står vi där som land, framåtböjda med skägget i brevlådan och byxorna vid anklarna när saker gått överstyr, kostnaderna skenar, resurser saknas och ingen vet hur man ska reda ut det. Allt som händer är att olika falanger svartmålar varandra än mer och alla vägrar erkänna att man borde diskuterat det en liten aning tidigare.

Men nej, nu är det dom elaka vinstdrivande privata företagens fel! Man ägnar inte en tanke på dom förutsättningar den icke förda politiken givit dom stackars handläggarna som sitter med allt i knät. Dom som nu helt utan alternativ, tvingas skriva fleråriga vansinnesavtal med vem som helst för att desperat försöka hantera en situation man vägrat diskutera i förväg. Aaaahhhrrrrrghhhh! En gnutta politisk självinsikt tack, bara en liten gnutta, skulle vara klädsamt.

Snacka om att vi sitter med Sveriges dyraste sandlåda full med högavlönade tjuriga småungar som vägrar ge sig. Trotsiga treåringar är ta mig tusan mer öppna för diskussion och kompromisser…

Att två av alliansens partier nu i media säger sig vilja samtala med SD i vissa sakfrågor borde vara bra, men är för mig ett patetiskt röstfiskande spel för gallerierna. Det har runnit alldeles för mycket vatten under dom broarna för att det ska kännas trovärdigt.

Att sen lyssna på på övriga partiers förfäran, ultimatum och fördömande, svartmålande absurda exempel på vad som ska diskuteras med mera blir en total överdos i undergångsbeskrivningar. Det är ju inte en stadsministerpost i alliansen som erbjuds SD direkt… Partiernas livrädda utspel i nuläget är lika katastrofalt usla som den sämsta sidan av mediadreven vi sett den närmaste tiden.

Jag bävar för hur illa det kommer att bli ju närmare valet vi kommer. Vi har ju fått en försmak från USAs presidentval där vi ser hur snyggt media och politiker sköter sig… [slut ironi]

De små rester av förtroende som finns kvar för vissa individer i några av partierna snurrar nu hjälplöst runt i virveln av politisk varmluft och skitsnack som håller på att spolas ut med tandkrämen efter att jag förtvivlat försöker borsta bort den dåliga smaken i munnen.

Förtroendet för nuvarande svensk politik är inte oförklarligt försvunnet, jag hade fel, förtroendet har politikerna kastat ut med smutsvattnet alldeles själva.

/D

Annonser

Speak your mind!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s