Månadsarkiv: februari 2017

Att jämföra äpplen och traktorer…

Vad är det med alla som inte kan jämföra saker korrekt?

Dagligen ser vi inlägg i en eller annan kanal om hur bra, eller dåligt, Sverige är inom olika områden. I debatten argumenterar man som om det bara finns en enda sanning, och båda sidor gör allt för att övertyga alla om att just deras sanning är korrekt.

Är någon av nedanstående punkter sanna?

  • Är Sverige en katastrof utan hopp och framtid som letar efter lämplig plats att brisera på medan styrande desperat försöker dölja detta med friserade siffror och missvisande statistik?
  • Eller är Sverige i grunden ett solitt och ganska friskt land som tuffar på utan några egentliga problem men som dagligen är utsatt för ondskefull svartmålning av onda krafter som vill ta över makten genom att sprida rädsla?

Sanningen är nog snarare att Sverige inte är något av det, men också både och.

Om man funderar lite längre än näsan räcker så ser man ganska raskt, att det är milt sagt riktigt korkat att bemöta ett konstaterande att vissa specifika invandrartäta områden har stora problem med kriminalitet och arbetslöshet, genom att säga att oberoende undersökningar av hela Sveriges kriminalitet och arbetslöshet i genomsnitt visar att du har fel…

Det är lika käpprätt åt skogen fel som att peka ut ovan nämnda områden som bevis för att hela Sverige är i totalt förfall, och vid varje tillfälle basunera ut hur invandringen har ohjälpligt förstört Sverige.

Tyvärr så är debatten idag precis så torftig och falsk, från båda håll. Det man får slängt i ansiktet är helt binärt och polariserat, ”jag har rätt, du har fel”, sen bemöter man andra sidan med något helt annat, typ:
 – ”Den här bilen är grön!  – Nej, du har fel, det här garaget är fullt av röda cyklar!” ?!?!?? 

Herre jösses…
Det är fullt möjligt, till och med intill visshet gränsande sannolikhet, så att vi har en stor majoritet av alla invandrare i Sverige som dagligen gör sitt absolut bästa för att skapa sig fungerande liv inom lagens råmärken, utan att försöka tvinga på Sverige sin privata livsåskådning. Samtidigt som vi också, i vissa områden har en stor samling med invandrare som försörjer sig genom kriminalitet. Samtidigt har vi i vissa områden en mängd människor som högst medvetet arbetar för att skapa parallella samhällsstrukturer byggda på teokratiskt styre.

Allt det här kan ske, och sker, samtidigt som Sverige mätt i BNP eller våld per capita, eller oberoende utländska bedömningar, ibland rankas bland dom bästa länderna i världen.
 – Och det är helt sant, både och!

Jag förstår inte att det är så svårt att förstå…
Eller för den delen, att det över huvud taget kan vara en medveten handling att inte jämföra likvärdiga siffror utan att vilja något väldigt specifikt med det.

Om man t ex tittar på antalet skjutningar i hela landet 2014 365 st (hittar inte siffror för 2016 på BRÅ) och slår ut det på det totala antalet människor i vuxen ålder ca 7,7 milj över 17 års ålder 2014 (eftersom jag vill jämföra samma år) så får du en siffra som motsvarar antal skjutningar per individ; 365/7716743 =  0,000047 skjutning per vuxen i Sverige 2014.

Tar nu man antalet skjutningar  i t ex Stockholmsområdet fram till 27 okt 2016 så var det 105 st, flest i Järvaområdet, skjutningar i Stockholm, (ingen BRÅ statistik vad jag kan hitta).

Om vi nu gör antagandet att det är de kända yrkeskriminella i Järvaområdet som står för skjutningarna i Järvaområdet och kikar på artikeln Laglöst land i Aftonbladet, så säger polisen själva att det i området varit 50-60 skjutningar under året, och att man känner till ca 500 st yrkeskriminella av en total på ca 89000 personer i området  (ca 0,56% är yrkeskriminella), då ser vi 60/500 = 0,12 skjutning per yrkeskriminell (eller 0.00067 skjutningar per person i området) jämfört med 0,000047 skjutning per vuxen i Sverige, ”viss skillnad” på frekvens av skjutningar…

Något säger mig att när man jämför dessa två, är det med största säkerhet, ett väldigt mycket större lokalt problem på alla sätt med skjutningar i Järvaområdet jämfört med landets förhållandevis väldigt små problem med skjutningar som man kan se i statistiken för landet… Kanske inte en helt adekvat jämförelse kan man tycka, men dom sker, hela tiden. Varför???

Men hur fel det än är, så är ju även en sån jämförelse hanterbar även om den är fel och orättvis, det är ju i alla fall likartade områden man jämför så det går att bemöta.

Problemet accelererar när folk dagligen bemöter t ex upplevd trygghetsförsämring i Järvaområdet, med att vi faktiskt inte har ett statistiskt ökat dödligt våld i Sverige dom senaste åren så du ska inte komma här och ljuga om att det är otryggt i Sverige.
Hur i hela friden är den typen av svar ens i närheten av relevant, eller respektfullt, eller på något sätt ok att ge till någon som talar om sin närmiljö?

 – Det är hög kriminalitet i invandrartäta områden -> ”Person i TV,  – du måste se på det med en helikoptersyn, och räkna bort effekterna av socioekonomiska faktorer, då ser du att det inte är någon skillnad”.
Mhm… Så du säger det, kul för dig och övriga statistiker. Jag tror inte affärsinnehavarna i Husby som stänger butikerna pga kriminalitet bryr sig ett enda dugg om din helikoptersyn med justeringar för olika faktorer. Det är deras butiker som bli rånade hela tiden, och det är dom som behöver hjälp.

Vi lever helt enkelt i ett genomsnittligt förbaskat bra land med alla förutsättningar att fortsätta vara det. Men vi, som alla andra länder, har områden och olika samhällsproblem som måste erkännas, ses, mätas, åtgärdas och följas upp efter bästa förmåga. Att försöka förklara bort dom med krav på helikoptersyn och justering för olika faktorer är inte efter bästa förmåga, det är att sopa det under mattan till en kostnad av människoliv.

Jag kan köpa att privatpersoner på twitter med 140 tecken i affekt vill leverera ett ”jag-vet-minsann-bättre-än-du” inlägg för att sätta någon på plats. Det är så klart inte alla individer som kan/vill/orkar ta reda på lite fakta bakom sina tuffa inlägg. Men när man ser samma saker, utan belägg, komma från journalister, debattörer, skribenter och offentliga personer, då börjar det bli otäckt, för där bör man självklart kunna förvänta sig mer tanke och fakta bakom uttalanden, det är ju deras jobb…

Sen kommer dråpslaget…
– När Sverige själva, officiellt bestämmer sig för att minsann bemöta ”fake news” om Sverige. Och gör det genom att skapa dom mest justerade och profilerade svar man kan tänka sig, med omsorgsfullt handplockade siffror med ingående förklaringar varför man väljer att justera ner siffrorna, eller varför dom inte kan jämföras. Även om det är statistiskt underbyggda siffror som visas efter alla förklaringar och justeringar, så är det övertydligt hur man har handplockat dom för specifikt syfte vilket tyvärr bara inbjuder till att omedelbart plocka isär svaren och se vad som är sant och vad som är… Fake news.

En mycket bra sådan genomgång av hur man skapat svaren kan man läsa på Medborgerlig Samlings blogg – Sanningsministeriet.

  • I en strikt värld jämför man gröna äpplen med gröna äpplen, i en mer vidsynt värld är det ofta ok att jämföra röda äpplen med gröna äpplen.
  • När det börjar bli förvirrat och desperat, då bemöter man äpplen med päron, bananer, apelsiner, vad som är närmast.
  • I dagens Sverige, där kan man jämföra gröna äpplen med röda traktorer om man jobbar i media eller sitter vid makten…

/D

Annonser

Ett ofullständigt samhällskontrakt?

Jag lovade i förra inlägget att inte bara klaga på andra, utan även fokusera lite mer på vad jag faktiskt tycker ska göras, föreslå hur det kan göras och visa på resonemanget bakom varför jag tycker det är rimligt att göra på ett visst sätt. Och ja, jag kommer fortfarande att raljera över korkade saker… Håll i hatten, här följer över 2000 ord…

Jag startar väl med en liten nätt och lagom infekterad fråga…

Hur kan vi, som land, arbeta konstruktivt för att komma tillrätta med dom problem (nej, inte utmaningar. Problem!) som uppstått över åren.  Problem vi nu har, dels som effekt av hur vi historiskt arbetat med integration, men kanske tydligast i närtid då det nu kommit hit en stor mängd människor med helt annan kulturell bakgrund, annan syn på religionens inflytande i samhället, annan syn på jämställdhet, andra språk, andra utbildningar med mera. Människor som på väldigt kort tid har flyttat hit och hamnat i en situation utan rimlig chans att komma in i samhället med tydliga regler och vettiga förutsättningar att bli självförsörjande.

Riktiga, levande människor som du och jag.  Människor som från dag ett hamnar i en situation där dom utan språk, utan relevant och/eller utan validerad kunskap och utbildning, hamnar i vad som i dom flesta fall blir ett permanent utanförskap, ett totalt beroende av försörjningsstöd, ett boende i områden fyllda med människor i samma situation, och utan väg därifrån.

Att kalla detta en utmaning som våra politiker nu gör efter att någon ”corporate coach” skolat dom i formuleringar, är en förolämpning mot såväl oss som har förutsättningar, som mot alla dom utan förutsättningar.

Det enda den här historiska politiska abdikeringen från att ta ansvar för alla delar av samhället har resulterat i, är ett land med två diametralt olika sidor av samhället:

 – Den ena sidan kan i lugn och trygghet komma hem från jobbet, äta pizza och dricka rödvin medan dom ser på Netflix innan dom kan krypa ner i sin hästen-säng under duntäcket i trygg förvissning om att ingen kommer att kasta in en handgranat i sovrummet på villan. Skulle mot förmodan någon ha gjort inbrott i BMWn på uppfarten under natten, eller sparkat omkull brevlådan, så kan dom räkna med att det kommer att komma en polis och ta en rapport om händelsen.

 – Detta medan andra delar av samhället tvingas låsa in sina barn i skolan medan knark säljs öppet på skolgården, vardagsbeväpnade ungdomar skjuter varandra över ”heder” eller i kriminella uppgörelser, bilar bränns, blåljuspersonal attackeras, polis behöver skjuta verkanseld mot stenkastare då dom ska arrestera en efterlyst person med mycket mera. Detta samtidigt som vuxna män skrämmande fritt kan styra över kvinnors liv och möjligheter genom att använda hemlandets seder och religion som lokal lag. Allt detta i områden där svenska knappt talas, arbetslösheten är skyhög, bidragsberoendet blytungt, skolan övergiven, polisen måste åka med dubbla patruller för att skydda sina bilar, och möjligheten att ta sig bort är närmast obefintlig.

Denna länkade artikel är lång, men oj så läsvärd, den visar på såväl vad som går fel, vad som får utvecklas utan hinder på vissa platser i samhället, vad man faktiskt försöker göra och vad som händer, hur liten närvaro lagen kan visa upp (7,5 heltids områdespoliser på Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, totalt 89000 invånare) och vad dom boende som vill leva riktiga liv själva tycker. laglostland.story.aftonbladet.se

Det kan inte vara så här vi ville att det skulle bli. Den här helheten är inte ett samhälle jag kan känna mig stolt över, oavsett hur höga betyg landet får i olika bedömningar. Det här är inte en behandling av människor som tar sig hit som jag är stolt över, det är inget jag vill se fortsätta. Det är enbart destruktivt för alla och måste ändras, nu.

För dom av er som resonerar som så att Sverige inte har något ansvar för dom som tagit sig hela vägen upp till norden för att söka asyl/nytt liv när det finns länder på vägen som är geografiskt närmare rent asylmässigt, så hävdar jag att det har vi visst.

Vi har ett solklart ansvar, inte bara legalt genom flyktingkonventioner och asylrätt, eller som medmänniskor, men främst tack vare att våra svenska regeringar i omkring 30 år har presenterat Sverige som ett land som med öppna armar och öppen plånbok sagt sig vara villigt och kapabelt att utan reservationer försörja alla dom som söker sig hit samtidigt som vi varit väldigt otydliga med vilka krav vi ställer.
 – Då har vi ta mig f-n ett blocköverskridande ansvar att reda ut vad vi ställt till med!

Så vad kan vi göra åt det då?

En djupdykning i vad som ligger bakom bland annat flyktingars rättigheter och skyldigheter finns tillgänglig på riksdagens sajt för mänskliga rättigheter för den som vill läsa på. Ett utdrag från Flyktingkonventionen som jag känner är väldigt relevant i mitt resonemang är:

I FN:s Flyktingkonvention, artikel 2, stipuleras flyktingens ansvar att anpassa sig till sitt nya hemland: Flyktingen måste anpassa sig till och följa de lagar och regler som är giltiga i hans nya hemland. I Flyktingkonventionens artikel 34 beskrivs det mottagande landets ansvar: Mottagarlandet ska, så långt det är möjligt, underlätta flyktingens införlivande med samhället.

Grunden i det som skrivs ovan är för mig kristallklar. Det är, och måste vara, ett ömsesidigt ansvar delat mellan mottagarlandet och flyktingen. Jag ser detta som fullt rimliga krav på såväl en flykting som på mottagarlandet. Jag ser även att samma grundprinciper helt självklart ska gälla som minimikrav även för människor utan flyktingstatus som söker sig hit i avsikt att förbättra sin livssituation.

Målsättningen med ovanstående är att personer som flyr hit ska ha såväl ansvar, som en rimlig chans att kunna fungera på ett positivt sätt i samhället, dvs i möjligaste mån vara självförsörjande och fungerande inom dom grundläggande principer vårt samhälle är byggt på. Det snyter man dock inte ur näsan på en kafferast…

Det första stycket lägger ansvar för att anpassa sig, och att följa lagar och regler på individen. – Under förutsättning att individen blivit otvetydigt informerad om vad ”anpassa sig” innebär, vilka lagar och regler som gäller, samt hur dom skiljer sig från det individen är van vid, så finns möjligheten för individen att uppfylla sin del av kraven.

Det andra stycket handlar om landets ansvar, att så långt det är möjligt, underlätta individens införlivande i samhället. Det låter enkelt, men det är oerhört mycket jobb kvar innan det kan fungera som tänkt. Det finns ju till att börja med, inte politiskt konsensus för fem öre runt vad ”så långt det är möjligt, underlätta” kan tänkas betyda.

  • Vi kan t ex inte kräva att en individ ska anpassa sig om vi inte kan definiera vad anpassning innebär. Vi behöver också någon typ av konsekvens att peka på om anpassning av någon anledning inte kan/vill göras.
  • Vi kan tyvärr inte heller självklart förvänta oss någon större efterlydnad av lagar och regler som kan gå tvärt emot individers syn på religionens styrande roll i samhället, eller djupt rotade kulturella seder och bruk som skiljer sig stort mot vad som är tillåtet här om det inte också finns tydliga konsekvenser kopplade till att inte följa lagar och regler.

Att blunda för vilka förutsättningar en person som som flyttar hit har, och förvänta sig att dom automatiskt ska fungera friktionsfritt är naivt och elakt. Att utan information och hjälp, förväntas fungera som majoriteten av oss som redan bor här gör, vi som fick all den kunskapen om hur Sverige fungerar över massor med år, genom föräldrar, dagis, skola, vänner och kollegor – inte realistiskt…

Vi måste, efter bästa förmåga, hjälpa dom som på riktigt vill ha hjälp, det har vi inte gjort på många många år. Det är dags att börja göra det.

Exempel på vad jag vill ska göras, hur det kan göras och varför.

Precis som det måste finnas ett samhällskontrakt mellan stat och medborgare i ett land, så måste det finnas ett kontrakt mellan nytillkomna människor och samhället. Det kontraktet måste bygga på ett ömsesidigt åtagande med mål att individen ska skapa ett självförsörjande och produktivt liv i landet man vill leva i.

Grunderna i det kontraktet måste fokusera på att leva tillsammans på ett konstruktivt sätt, inom ramarna som Sveriges regler och förutsättningar sätter upp. Det måste bygga på att vi tillsammans väljer att inte fortsätta på den gamla, destruktiva vägen mot parallella delar i samhället där andra saker än Sveriges regler och förutsättningar gäller.

Vill man inte följa ett sånt kontrakt, då är det rätt och riktigt att både samhället och individen drar slutsatsen att Sverige nog inte är rätt land individen valt att flytta till.

För att skapa ett sånt kontrakt ser jag att bland annat följande behövs:
(notera att jag försöker använda ”hitkommande” i stället för invandrare/flyktingar/migranter etc, detta då jag vill se alla som kommer hit av olika skäl som likvärdiga människor, och det finns vissa grundläggande saker som måste gälla om det ska fungera, oavsett vilken kategori man kom hit under)

  • Vad:
    • Jag vill att det på ett blocköverskridande sätt ska arbetas fram en definition av vad ”anpassning till mottagarlandet”, samt ”så långt det är möjligt, underlätta” konkret och praktiskt betyder här i Sverige.
    • Jag vill att det ska sättas ihop information om religionens roll i det svenska samhället där det otvetydigt framgår att religion i Sverige ses som personlig och i samtliga fall underordnad svensk lag. Ingenting som inte annars är tillåtet, kan någonsin bli tillåtet genom hänvisning till ett religiöst påbud.
    • Jag vill att det sätts ihop information runt vad lika rättigheter i samhället oavsett kön, läggning etc innebär i praktiken. Hur kvinnor har exakt samma rätt att arbeta, umgås och vistas fritt i samhället som män har. Att män inte har bestämmanderätt över kvinnan och att vi aldrig accepterar att lika rättigheter åsidosätts.
    • Jag vill att det ska arbetas fram tydliga, enkla och hederliga konsekvenser som kommer att gälla i dom fall en hitkommande inte aktivt arbetar för att (eller helt enkelt inte vill) möta samhällets definition av anpassning, om man bryter lagar och regler, om man inte accepterar allas lika rättigheter, dvs medvetet bryter mot kontraktet.
    • Jag vill att det arbetas fram realistiska, praktiska och humana alternativ som är tillgängliga för dom människor som visat sig inte kan, eller inte vill anpassa sig till samhället och/eller inte kan/vill skapa sig en egenförsörjning. Alternativ som kan ha en kortsiktig kostnad, men inte innebär livslånga ekonomiska individuella åtaganden för samhället.
    • Jag vill att det arbetas fram, som samhällets del av kontraktet, obligatoriska, snabba och dokumenterat verksamma utbildningsprogram för att primärt ge en hitkommande en grundläggande språk- och samhällsförståelse.
    • Jag vill att det arbetas fram program för att på kortast möjliga tid kunna validera kunskaper, samt kompletteringsutbilda hitkommande inom dom områden de har baskunskaper i. I mån av behov, även att snabbt och säkert kunna certifiera högre utbildningar och arbetslivserfarenhet.
    • Jag vill att det arbetas fram regelverk som gör det snabbare och enklare för en hitkommande att hitta egna sätt att bära sin del av försörjningsansvaret.
    • Jag vill att det ska arbetas fram principer och regelverk som aktivt motverkar att invandrande människor och flyktingar fortsätter att bosätta sig i dom socialt mest utsatta områdena vi idag har. EBO lagen är ett lysande exempel på något som måste ändras.
    • Jag vill, nej, jag kräver att alla partier på regeringsnivå gemensamt ställer sig bakom dom utarbetade grundläggande definitionerna och åtgärderna över vad som är individens, och statens ansvar för att en integration ska kunna fungera, samt de konsekvenser som följer om man väljer att avvika från dom!
  • Hur:
    • Jag vill att resultatet av ovan kristallklart och utan dröjsmål kommuniceras till samtliga hitkommande snarast möjligt efter ankomst. Detta måste även kommuniceras retroaktivt, dvs även till de människor som har kommit hit de senaste X åren.
    • Kommunikationen måste ske såväl muntligt som skriftligt i efterhand, primärt vid möten där både män och kvinnor samt ungdomar måste närvara, inga undantag gäller.
    • Jag vill att vi, tills vi har ett konstruktivt och fungerande integrationsarbete på plats, fortsätter att ha ett mycket begränsat tillflöde av nya människor i landet.
    • Jag vill att vi som samhälle och politiskt, gemensamt visar en acceptans för en stor och krävande arbetsinsats med många jobbiga beslut under en period framöver. Detta då syftet är att äntligen sluta sätta folk i förvaring utan framtid, och på riktigt börja arbeta för att ge människor ett värde åter genom att skapa goda förutsättningar som är tillgängliga för dom som vill ta dom tillvara.
  • Varför
    • Jag vill att vi arbetar för att kunna skapa förutsättningar för att människor i detta landet, under eget ansvar, ska kunna växa upp och skapa ett positivt och produktivt liv i landet. En grundläggande sån förutsättning är gemensam kunskap om, och acceptans för de regler som gäller.
    • Jag vill att vi arbetar för att undvika att vi genom ett ogenomtänkt integrationsarbete skapar livslång förvaring i områden utan framtid, i livslångt försörjningsstöd.
    • Jag vill att vi arbetar för att säkerställa att alla är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter inklusive de konsekvenser som finns.
    • Jag vill att vi är realistiska och tydliga i all kommunikation, att vi erkänner att det i många fall finns stora skillnader i syn på vem som behöver veta vad i en familj. Alltså kan vi inte tillåta oss att blint lita på att informationen förs vidare oförvanskad. Det är inte att förutsätta illvilja, det är att vilja informera samtliga som behöver veta.
    • Jag vill att vi arbetar för att det inte fortsätter utvecklas områden där andra regler gäller än de som fastslås i svensk lag, samt att förändra dom områden som redan finns till det bättre. Detta måste självklart ske genom att lagföra kriminella, men också genom att kraftigt minska möjligheterna att kunna fortsätta leva och verka för parallella strukturer i samhället. Att förbättra förutsättningarna för att ta sig vidare till en egen försörjning.
    • Jag vill att vi ska arbeta för att säkerställa att dom människor som vill bo och leva här, i ett nytt land med nya förutsättningar, stöttas i det beslutet. I detta är det väldigt viktigt att dom som inte accepterar detta, faktiskt har starka incitament att omvärdera om dom verkligen ska bo här. Detta så vi kan minimera krafter som motverkar det vi vill åstadkomma.

Jag vill att vi tillsammans arbetar för en fungerande integration av dom människor som vill bo och leva här, på riktigt. Jag vill att dom som väljer att motarbeta detta bosätter sig någon annanstans.

Vill du det också? Jag tror det.

/D

Vad står ni för egentligen? Och varför?…

Ni som vill bestämma, kan ni förklara varför ni vill göra det ni vill på det sätt ni (ibland) säger?

Något jag och säkerligen ni andra också ser till leda i politiska sammanhang, är hur mycket mer man trycker på hur fel alla andra gör i jämförelse med att förklara vad man själv står för, varför man gör det, och så klart hur man ser att man ska uppnå det man står för. Vi har nog hört alla binära exempel vid det här laget, från att kräva öppna gränser annars är man rasist, till att stänga gränserna för annars vill man förstöra landet, från att förbjuda vinster i välfärd annars är man en ond och girig kapitalist,  till att underlätta för privata alternativ i välfärden annars är man ond och kommunistisk, med mera.

Vi hör röster i mitten som talar stort om humanistiskt agerande, grundläggande mänskliga rättigheter, lika till alla, skattepengar ska inte gå till privata verksamheter med mera, göra vinst är dåligt, företag ska blomstra med mera. Men väldigt sällan säger man något tillsammans med en redovisning över hur det praktiskt ska lösas på ett sätt som inte drabbar landet och medborgarna negativt.  Inte heller varför det är bra för landet och medborgarna. Bara att det ska, för att det är bra, för att vi lovar det…

Sen har vi dom två ytterkanterna där man oftare försöker motivera varför man vill göra något (i och för sig på ett något underligt sätt, men okej…). Öppna gränserna, alla måste få komma hit, vi får inte vara elaka, bara fascister och nazister räknar på kostnader. Stäng gränserna, det kostar för mycket, det kommer in för mycket brottslingar, vår kultur förstörs. Förbjud vinster i välfärd, privata företag i välfärd ska drivas alturistiskt annars är man en ond kapitalist. Tillåt vinster i alla verksamheter, även välfärd, annars går företag i konkurs och folk blir arbetslösa och det blir färre vårdplatser. Ja, ni känner igen det.

Binärt röstfiske, tomt, korkat babbel säger jag dom dagar jag är extra grinig, andra, snällare dagar kan jag sträcka mig till att tungt sucka och undra, vem fan ska man rösta på av alla dessa icke-alternativ…

Varför behövs både hur och varför ?

Har ni tänkt på vad som tenderar att hända när man lägger till både ett ”varför” och ett ”hur” till vad man vill? Har ni till och med sett en möjlig koppling till att popularitetssiffrorna tenderar att stiga när dom säger både  vad, hur och varför? Till skillnad mot dom som bara basunerar ut ”Vi Vill Att…” utan att beröra hur, och varför.

– Kan det vara för att vanliga röstande människor faktiskt vill veta att man faktiskt själv tror på att det man lovar går ihop i slutändan, att man försöker tänka igenom alla effekter av det man vill innan man lovar?

Med det sagt så ska vi ju vara väldigt medvetna om att även ett konkret ”varför”  och ”hur” kan vara byggt på väldigt otrevliga tankar och resonemang vilket kan upplevas lika ohederligt och obehagligt som att medvetet utesluta ”varför”, vilket gör varför än mer viktigt för mig.

– Varför vill jag då veta varför, och inte bara vad och hur? Räcker det inte med att jag håller med om vad och hur, det är ju det som ska göras?

För mig är det enkelt och självklart, ett tydligt redovisat ”varför” berättar om dom underliggande tankar, resonemang och värderingar som partiet (eller människan för den delen) baserar sina vad och hur på. Om jag får det klart och tydligt så ger det mig en insikt i hur andra kniviga frågor kan komma att hanteras framöver av partiet i fråga. Om det klickar med hur jag tänker och resonerar helt enkelt.

Det vill säga, det som så populärt brukar benämnas värdegrund (nu svor jag nog högt i kyrkan…).  Ordet värdegrund är tyvärr oerhört missbrukat numera och framkallar oftast rysningar och klåda i kroppen samtidigt som öronen stängs reflexmässigt. Tråkigt, för det är egentligen en viktig sak om det används korrekt, som en sammanhållande stomme i resonemangen bakom hur man vill göra vad, och varför man vill det.

Men det är kanske inte så konstigt att det skrivs långa ironiska inlägg och parodiseringar i sociala media när värdegrund som argument numera oftast används som en extremt otydlig flummig anledning till varför man inte ska behöva förklara hur tusan man ska hantera det man lovar på ett vettigt sätt.  Man kan på riktigt tro att följande står i alla partiers kommunikationsstrategi:  – Om strategiskt löfte stämmer med vår värdegrund;  – Skicka ut pressreleasen och debattartiklarna fort som fan!

Är du så mycket bättre då, du raljerar ju hej vilt om politiker?

Japp. Right you are.
Så i stället för att, som så många andra, återigen enbart peka på hur fel alla andra gör, så tänkte jag faktiskt framöver ta mig själv och visa på några exempel på vad jag vill, hur jag vill lösa det, och varför jag kan stå för det jag vill.

Så i kommande inlägg öppnar jag väl pandoras ask då…

/D

Kameler i Angered

Idag tänkte jag skriva några rader om dom ansvarstagande, välvilliga och fördomsfritt tänkande projektansvariga i Angered.

Ni vet dom som tycker att folk som kommer långtdärbortifrån, dom är ju vana vid djurfarmer och odling, då kan dom få enkla jobb som passar om vi startar en kamelfarm i Angered.

Jag tror inte det behövs mer text än så här. Bra tänkt…  Not.

/D

 

Nämn inte partiet X…

Don’t mention the war…

En av dom roligaste avsnitt av brittisk humor jag vet, är Fawlty Towers ”Don’t mention the war” där John Cleese vänder ut och in på sig själv för att inte ta upp WWII då han har en tysk gäst i restaurangen. Det finns ingen hejd på hur illa det går, hur mycket han än försöker hejda sig, och jag kan inte sluta garva åt det.

Fast… Nu har vi samma tragikomiska situation i svensk politik, tyvärr har jag väldigt svårt att skratta åt den sketchen…

Alla dessa partier som (förhoppningsvis) vet att dom borde ta upp vissa frågor, men desperat försöker att inte bli ihopkopplad med partiet som faktiskt tar upp vissa av frågorna. Man är livrädda för vad som händer om någon råkar nämna elefanten i rummet, på goda grunder om man ser på potentiella reaktioner från väljare.

Moderaterna rasar till 18.5%  efter att partiledaren sagt att hon kan tänka sig ett samarbete med SD i vissa frågor. Väljarnas piskor viner mot partiets hukande rygg och rappen lär svida rejält i partiet! Är inte ett dugg förvånad om Anna Kinberg Batra i praktiken tagit kål på sitt partiledarskap genom detta…

 – Men hallå, du har ju själv sagt att du inte gillar SD, då är det väl bra?

Nej, det är INTE bra!
Det inte så enkelt att SD till varje pris ska straffas ut och ignoreras. Det är helt sant och korrekt att jag inte vill se SD i en styrande roll i svensk politik. Detta primärt på grund av partiets historia i närtid och dess företrädares och följares beteende som jag starkt ogillar. SDs svar på ”varför” vissa saker ska göras, är inte samma som mitt varför. Många av frågorna däremot, dom är i många fall korrekt identifierade och behöver adresseras här och nu. Det är bara frågan om hur, och av vilken anledning.

Men som jag nämnt tidigare så vill jag absolut inte se att svensk politik är så sabla feg att man vägrar ta tag i saker som är viktiga för landet bara för att inte SD ska få någon fråga hanterad, eller ens bemött. Det är inte politik, det är så sabla fegt att jag mår illa!

Det är fullt möjligt att, utan att vara SD sympatisör, vilja se att politiker och partier tar upp och konstruktivt arbetar med svåra frågor som rör t ex:

  • Polisens svårigheter att hantera kriminalitet i vissa områden
  • Problembilderna som räddningsväsendet har vid vissa utryckningar
  • Överberlastad vård
  • Väldigt varierande kvalité i skolan
  • Utmanad jämlikhet
  • Galopperande arbetslöshet i vissa områden
  • Lokalt teologiskt inofficiellt styre som kryper närmare och närmare på vissa platser
  • Extremt underliga straffvärderingar för allvarliga brott
  • Utarmat försvar
  • Mycket höga kostnader för migration- och asylpolitik, kostnader som inte tydligt leder till att förutsättningarna för dom som kommer hit blir bättre.

Om man vill bli av med SD som tongivande parti i dessa frågor så är inte modellen att abdikera från frågorna och ignorera vad partiet säger, det har vi redan sett på deras opinionssiffror att det får motsatt verkan. Tvekar man fortfarande, se på USA och Trump – Det gick ju bra… Not.

It Does Not Work!

Det enda som fungerar är att rakryggat och hederligt vägra SD ensamrätt på frågorna! Presentera bättre svar, svar grundade i en annan människosyn än det SD tenderar att visa. Ett annat svar på varför man ska lösa saker på ett visst sätt helt enkelt.

Så sluta fega ur, ta frågorna, visa ett äkta ägarskap för dom, hantera dom med den fakta som finns, och bemöt era politiska motståndare med äkta fakta och bättre kvalite på trovärdiga möjliga lösningar. Helt enkelt visa bättre svar på hur och varför frågorna ska lösas, än vad SD kan prestera.

Vem vet, om ni törs bedriva äkta politik så kanske inte vanliga väljare straffar er i opinionen… Och törs inte ni, så lär ni få lämna plats i valet för Medborgerlig samling som törs, och vill, bedriva äkta politik.

/D

Nya löften… eller snarare tomma tunnors parad…

Tomma tunnor skramlar högst är en gammal sanning.

Läser precis denna debattartikel skriven av Annika Strandhäll, Åsa Regnér och Gabriel Wikström: Samhället har svikit – nu lovar vi bättring

Ni som läst vad jag plitat ihop tidigare på bloggen lär förmodligen ha plockat upp att jag hyser en viss aversion till politisk retorik och yviga löften, speciellt i kombination med historisk avsaknad av fungerande sakpolitik… Den här debattartikeln trycker nog på nästan alla knappar jag har…

Så, var startar vi?
Signalord kanske?

  •  På 607 ord förekommer ”Vårt löfte till er” i en eller annan form 5 gånger
  • Utmaning/utmanar finns 3 gånger
  • Välfärd finns 9 gånger
  • Pension finns 5 gånger
  • Jämlik(het) 3 gånger
  • Oro 3 gånger

Check, det mesta som diskuteras på sociala medier finns med.
Ja, utom sånt där knepigt som kan kopplas till förd asyl- och migrationspolitik förstås. Det behöver ju inte tas upp, det har vi lärt oss…

Budskapet då?
Artikeln inleds med ett konstaterande av skillnader i medellivslängd mellan olika områden i Stockholm. För att sätta tonen konstaterar man bombastiskt att:

För en feministisk regering med siktet inställt på ökad jämlikhet är detta oacceptabelt.”.

Oj så många andra konkreta saker i dagens samhälle jag kan se som borde vara oacceptabelt för en feministisk regering… hedersvåld, könssegregering, kvinnor som inte får arbeta med män, flickor som inte får ha gymnastik med pojkar, mm. Typ sånt där som gör skillnad här och nu, inte i statistiken om kanske 30 år.

För att skribenterna i upplägget av artikeln, ska framstå som verklighetsförankrade realister, ser vi tidigt en halvhjärtad rad eller två om hur saker inte har fungerat som tänkt;

– ”Välfärden är fantastisk på många sätt, men vi också vet att den inte alltid håller måttet.
– ”Syftet med vår välfärd är…” ”Här har samhället delvis svikit.

För säkerhets skull följer man omedelbart upp det med vems fel det egentligen är:

– ”Vi tog över efter åtta år av borgerligt styre med nedskärningar, försämringar och urholkning av våra gemensamma välfärdsresurser.”.

När det så är konstaterat att man trots luddigt konstaterade utmaningar i samhället och knappt erkända brister i välfärden, är fri från skuld, så kommer utfästelserna i tät följd.

Man konstaterar först att

Vi vänder nu den utvecklingen

och listar följande:

  • Sjukvården ska bli mer likvärdig och väntetiderna kortare.
  • Skillnad i förväntad medellivslängd är oacceptabel.
  • Pension som går att leva på, även om 40 år.
  • Trygg sjukersättning och snabb hjälp tillbaka
  • Fler arbetskamrater i välfärden etc genom högre stadsbidrag

Avslutar med

– ”Vi ska ha världens bästa, mest stabila och trygga välfärd.

Ja du, här har man som vanligt tagit ut målvakten och ställt spelarna på linje i mitten av plan, öppet mål skulle jag säga. Låt oss börja med straffläggandet, förlåt, bemötandet av punkterna.

  • Sjukvården ska vara likvärdig och ha kortare köer.
    Hur ska detta rent praktiskt lösas, det är mer än pengar som behövs här! Högre statsbidrag till offentlig sektor finns nämnt, men noll och intet om var dom bidragen ska finansieras från, så den anser jag ej besvarad. Kombinera dessutom det med att aktivt motarbeta privata alternativ i välförden vilket resulterar i färre ställen som kan avlasta akuter och vårdcentraler i landet.

    •  Följdfråga: Var bemöter man olika orsaker till problem i välfärden?
      – ”Det är Borgarnas fel” är inte ett ok svar. Det är ju inte så att dom enkom har ansvaret för en skenande belastning på sjukvården, gigantiska landsting, usla löneutvecklingar,  personal som brinner ut och slutar.
  •  Skillnad i förväntad medellivslängd är oacceptabel.
    Var bemöter man olika orsaker till skillnader i förväntad medellivslängd mellan områden? ”Borgarna” har inte heller ett ensamt ansvar för uppkomna socioekonomiska skillnader och förutsättningar mellan områden där man dom senaste 30+ åren har konstant fyllt på med människor som aldrig fått vettiga förutsättningar att klara sig själva i samhället, och områden där graden av självförsörjning är historiskt hög. Helt ovetenskapligt törs jag nog påstå att utan förutsättningar till självförsörjning och framtidsutsikter så är det inte konstigt att såväl fysisk som psykisk ohälsa frodas som i sin tur belastar välfärden extra.
  • Pension som går att leva på, nu och om 40 år.
    Hur då?  Under alla år med ”icke-borgarstyre” kan inte jag påminna mig att det lagts några konkreta politiska resurser på pensionärers livssituation att tala om, om man inte räknar med ”lite lån” här och där av pensionskapital vilket kanske inte var av det historiskt mest positiva slaget…
  • Du ska inte bli sjuk av ditt arbete, trygg sjukersättning och snabb hjälp tillbaka
    Hur då? Anledningarna till att folk blir sjuka av jobbet är många, avsaknad av bra arbetsvillkor i form av lön, arbetstider, tvingad övertid är bara några av dom. Branscherna med press på anställda är många, men där den här typen av arbetsmiljöförhållande är akut är t ex; vård, brandförsvar, polis, skola. Det vill säga, dom viktigaste områdena som ingår i samhällskontraktet mellan stat och medborgare. Det samhällskontrakt ni politiker är ansvariga för, och som vi medborgare nu tydligt ser är sen länge sprucket och solkigt och i desperat behov av annat än ett lager färg. Det finns en lång historia av misskötsel och usla politiska förutsättningar bakom allt detta. Det finns en minst lika lång historia av människor som under massor av år inte fått hjälp att komma tillbaka i arbetslivet och i stället hamnar på bar backe. Så jag frågar igen för säkerhets skull: Hur då?

När ni sen avslutar denna tomma tunnors parad med följande:

Vi ska ha världens bästa, mest stabila och trygga välfärd. Det förpliktigar och det utmanar. Nu tar vi oss an den utmaningen och utvecklar den svenska modellen. Det är vårt löfte till dig.

– Då är det er förbannade skyldighet att på ett hederligt och trovärdigt sätt berätta HUR!
Det har ni genom åren kapitalt misslyckats med!

 – Varför, varför, ska vi tro på er, som i så många år haft en styrande ställning i politiken medan förutsättningarna för det elände ni nu säger er vilja ändra, har fått växa fram utan konkreta åtgärder?

Det är hög tid för oss väljare att se oss om efter något annat än tomma tunnors politik.
/D