Ett ofullständigt samhällskontrakt?

Jag lovade i förra inlägget att inte bara klaga på andra, utan även fokusera lite mer på vad jag faktiskt tycker ska göras, föreslå hur det kan göras och visa på resonemanget bakom varför jag tycker det är rimligt att göra på ett visst sätt. Och ja, jag kommer fortfarande att raljera över korkade saker… Håll i hatten, här följer över 2000 ord…

Jag startar väl med en liten nätt och lagom infekterad fråga…

Hur kan vi, som land, arbeta konstruktivt för att komma tillrätta med dom problem (nej, inte utmaningar. Problem!) som uppstått över åren.  Problem vi nu har, dels som effekt av hur vi historiskt arbetat med integration, men kanske tydligast i närtid då det nu kommit hit en stor mängd människor med helt annan kulturell bakgrund, annan syn på religionens inflytande i samhället, annan syn på jämställdhet, andra språk, andra utbildningar med mera. Människor som på väldigt kort tid har flyttat hit och hamnat i en situation utan rimlig chans att komma in i samhället med tydliga regler och vettiga förutsättningar att bli självförsörjande.

Riktiga, levande människor som du och jag.  Människor som från dag ett hamnar i en situation där dom utan språk, utan relevant och/eller utan validerad kunskap och utbildning, hamnar i vad som i dom flesta fall blir ett permanent utanförskap, ett totalt beroende av försörjningsstöd, ett boende i områden fyllda med människor i samma situation, och utan väg därifrån.

Att kalla detta en utmaning som våra politiker nu gör efter att någon ”corporate coach” skolat dom i formuleringar, är en förolämpning mot såväl oss som har förutsättningar, som mot alla dom utan förutsättningar.

Det enda den här historiska politiska abdikeringen från att ta ansvar för alla delar av samhället har resulterat i, är ett land med två diametralt olika sidor av samhället:

 – Den ena sidan kan i lugn och trygghet komma hem från jobbet, äta pizza och dricka rödvin medan dom ser på Netflix innan dom kan krypa ner i sin hästen-säng under duntäcket i trygg förvissning om att ingen kommer att kasta in en handgranat i sovrummet på villan. Skulle mot förmodan någon ha gjort inbrott i BMWn på uppfarten under natten, eller sparkat omkull brevlådan, så kan dom räkna med att det kommer att komma en polis och ta en rapport om händelsen.

 – Detta medan andra delar av samhället tvingas låsa in sina barn i skolan medan knark säljs öppet på skolgården, vardagsbeväpnade ungdomar skjuter varandra över ”heder” eller i kriminella uppgörelser, bilar bränns, blåljuspersonal attackeras, polis behöver skjuta verkanseld mot stenkastare då dom ska arrestera en efterlyst person med mycket mera. Detta samtidigt som vuxna män skrämmande fritt kan styra över kvinnors liv och möjligheter genom att använda hemlandets seder och religion som lokal lag. Allt detta i områden där svenska knappt talas, arbetslösheten är skyhög, bidragsberoendet blytungt, skolan övergiven, polisen måste åka med dubbla patruller för att skydda sina bilar, och möjligheten att ta sig bort är närmast obefintlig.

Denna länkade artikel är lång, men oj så läsvärd, den visar på såväl vad som går fel, vad som får utvecklas utan hinder på vissa platser i samhället, vad man faktiskt försöker göra och vad som händer, hur liten närvaro lagen kan visa upp (7,5 heltids områdespoliser på Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, totalt 89000 invånare) och vad dom boende som vill leva riktiga liv själva tycker. laglostland.story.aftonbladet.se

Det kan inte vara så här vi ville att det skulle bli. Den här helheten är inte ett samhälle jag kan känna mig stolt över, oavsett hur höga betyg landet får i olika bedömningar. Det här är inte en behandling av människor som tar sig hit som jag är stolt över, det är inget jag vill se fortsätta. Det är enbart destruktivt för alla och måste ändras, nu.

För dom av er som resonerar som så att Sverige inte har något ansvar för dom som tagit sig hela vägen upp till norden för att söka asyl/nytt liv när det finns länder på vägen som är geografiskt närmare rent asylmässigt, så hävdar jag att det har vi visst.

Vi har ett solklart ansvar, inte bara legalt genom flyktingkonventioner och asylrätt, eller som medmänniskor, men främst tack vare att våra svenska regeringar i omkring 30 år har presenterat Sverige som ett land som med öppna armar och öppen plånbok sagt sig vara villigt och kapabelt att utan reservationer försörja alla dom som söker sig hit samtidigt som vi varit väldigt otydliga med vilka krav vi ställer.
 – Då har vi ta mig f-n ett blocköverskridande ansvar att reda ut vad vi ställt till med!

Så vad kan vi göra åt det då?

En djupdykning i vad som ligger bakom bland annat flyktingars rättigheter och skyldigheter finns tillgänglig på riksdagens sajt för mänskliga rättigheter för den som vill läsa på. Ett utdrag från Flyktingkonventionen som jag känner är väldigt relevant i mitt resonemang är:

I FN:s Flyktingkonvention, artikel 2, stipuleras flyktingens ansvar att anpassa sig till sitt nya hemland: Flyktingen måste anpassa sig till och följa de lagar och regler som är giltiga i hans nya hemland. I Flyktingkonventionens artikel 34 beskrivs det mottagande landets ansvar: Mottagarlandet ska, så långt det är möjligt, underlätta flyktingens införlivande med samhället.

Grunden i det som skrivs ovan är för mig kristallklar. Det är, och måste vara, ett ömsesidigt ansvar delat mellan mottagarlandet och flyktingen. Jag ser detta som fullt rimliga krav på såväl en flykting som på mottagarlandet. Jag ser även att samma grundprinciper helt självklart ska gälla som minimikrav även för människor utan flyktingstatus som söker sig hit i avsikt att förbättra sin livssituation.

Målsättningen med ovanstående är att personer som flyr hit ska ha såväl ansvar, som en rimlig chans att kunna fungera på ett positivt sätt i samhället, dvs i möjligaste mån vara självförsörjande och fungerande inom dom grundläggande principer vårt samhälle är byggt på. Det snyter man dock inte ur näsan på en kafferast…

Det första stycket lägger ansvar för att anpassa sig, och att följa lagar och regler på individen. – Under förutsättning att individen blivit otvetydigt informerad om vad ”anpassa sig” innebär, vilka lagar och regler som gäller, samt hur dom skiljer sig från det individen är van vid, så finns möjligheten för individen att uppfylla sin del av kraven.

Det andra stycket handlar om landets ansvar, att så långt det är möjligt, underlätta individens införlivande i samhället. Det låter enkelt, men det är oerhört mycket jobb kvar innan det kan fungera som tänkt. Det finns ju till att börja med, inte politiskt konsensus för fem öre runt vad ”så långt det är möjligt, underlätta” kan tänkas betyda.

  • Vi kan t ex inte kräva att en individ ska anpassa sig om vi inte kan definiera vad anpassning innebär. Vi behöver också någon typ av konsekvens att peka på om anpassning av någon anledning inte kan/vill göras.
  • Vi kan tyvärr inte heller självklart förvänta oss någon större efterlydnad av lagar och regler som kan gå tvärt emot individers syn på religionens styrande roll i samhället, eller djupt rotade kulturella seder och bruk som skiljer sig stort mot vad som är tillåtet här om det inte också finns tydliga konsekvenser kopplade till att inte följa lagar och regler.

Att blunda för vilka förutsättningar en person som som flyttar hit har, och förvänta sig att dom automatiskt ska fungera friktionsfritt är naivt och elakt. Att utan information och hjälp, förväntas fungera som majoriteten av oss som redan bor här gör, vi som fick all den kunskapen om hur Sverige fungerar över massor med år, genom föräldrar, dagis, skola, vänner och kollegor – inte realistiskt…

Vi måste, efter bästa förmåga, hjälpa dom som på riktigt vill ha hjälp, det har vi inte gjort på många många år. Det är dags att börja göra det.

Exempel på vad jag vill ska göras, hur det kan göras och varför.

Precis som det måste finnas ett samhällskontrakt mellan stat och medborgare i ett land, så måste det finnas ett kontrakt mellan nytillkomna människor och samhället. Det kontraktet måste bygga på ett ömsesidigt åtagande med mål att individen ska skapa ett självförsörjande och produktivt liv i landet man vill leva i.

Grunderna i det kontraktet måste fokusera på att leva tillsammans på ett konstruktivt sätt, inom ramarna som Sveriges regler och förutsättningar sätter upp. Det måste bygga på att vi tillsammans väljer att inte fortsätta på den gamla, destruktiva vägen mot parallella delar i samhället där andra saker än Sveriges regler och förutsättningar gäller.

Vill man inte följa ett sånt kontrakt, då är det rätt och riktigt att både samhället och individen drar slutsatsen att Sverige nog inte är rätt land individen valt att flytta till.

För att skapa ett sånt kontrakt ser jag att bland annat följande behövs:
(notera att jag försöker använda ”hitkommande” i stället för invandrare/flyktingar/migranter etc, detta då jag vill se alla som kommer hit av olika skäl som likvärdiga människor, och det finns vissa grundläggande saker som måste gälla om det ska fungera, oavsett vilken kategori man kom hit under)

  • Vad:
    • Jag vill att det på ett blocköverskridande sätt ska arbetas fram en definition av vad ”anpassning till mottagarlandet”, samt ”så långt det är möjligt, underlätta” konkret och praktiskt betyder här i Sverige.
    • Jag vill att det ska sättas ihop information om religionens roll i det svenska samhället där det otvetydigt framgår att religion i Sverige ses som personlig och i samtliga fall underordnad svensk lag. Ingenting som inte annars är tillåtet, kan någonsin bli tillåtet genom hänvisning till ett religiöst påbud.
    • Jag vill att det sätts ihop information runt vad lika rättigheter i samhället oavsett kön, läggning etc innebär i praktiken. Hur kvinnor har exakt samma rätt att arbeta, umgås och vistas fritt i samhället som män har. Att män inte har bestämmanderätt över kvinnan och att vi aldrig accepterar att lika rättigheter åsidosätts.
    • Jag vill att det ska arbetas fram tydliga, enkla och hederliga konsekvenser som kommer att gälla i dom fall en hitkommande inte aktivt arbetar för att (eller helt enkelt inte vill) möta samhällets definition av anpassning, om man bryter lagar och regler, om man inte accepterar allas lika rättigheter, dvs medvetet bryter mot kontraktet.
    • Jag vill att det arbetas fram realistiska, praktiska och humana alternativ som är tillgängliga för dom människor som visat sig inte kan, eller inte vill anpassa sig till samhället och/eller inte kan/vill skapa sig en egenförsörjning. Alternativ som kan ha en kortsiktig kostnad, men inte innebär livslånga ekonomiska individuella åtaganden för samhället.
    • Jag vill att det arbetas fram, som samhällets del av kontraktet, obligatoriska, snabba och dokumenterat verksamma utbildningsprogram för att primärt ge en hitkommande en grundläggande språk- och samhällsförståelse.
    • Jag vill att det arbetas fram program för att på kortast möjliga tid kunna validera kunskaper, samt kompletteringsutbilda hitkommande inom dom områden de har baskunskaper i. I mån av behov, även att snabbt och säkert kunna certifiera högre utbildningar och arbetslivserfarenhet.
    • Jag vill att det arbetas fram regelverk som gör det snabbare och enklare för en hitkommande att hitta egna sätt att bära sin del av försörjningsansvaret.
    • Jag vill att det ska arbetas fram principer och regelverk som aktivt motverkar att invandrande människor och flyktingar fortsätter att bosätta sig i dom socialt mest utsatta områdena vi idag har. EBO lagen är ett lysande exempel på något som måste ändras.
    • Jag vill, nej, jag kräver att alla partier på regeringsnivå gemensamt ställer sig bakom dom utarbetade grundläggande definitionerna och åtgärderna över vad som är individens, och statens ansvar för att en integration ska kunna fungera, samt de konsekvenser som följer om man väljer att avvika från dom!
  • Hur:
    • Jag vill att resultatet av ovan kristallklart och utan dröjsmål kommuniceras till samtliga hitkommande snarast möjligt efter ankomst. Detta måste även kommuniceras retroaktivt, dvs även till de människor som har kommit hit de senaste X åren.
    • Kommunikationen måste ske såväl muntligt som skriftligt i efterhand, primärt vid möten där både män och kvinnor samt ungdomar måste närvara, inga undantag gäller.
    • Jag vill att vi, tills vi har ett konstruktivt och fungerande integrationsarbete på plats, fortsätter att ha ett mycket begränsat tillflöde av nya människor i landet.
    • Jag vill att vi som samhälle och politiskt, gemensamt visar en acceptans för en stor och krävande arbetsinsats med många jobbiga beslut under en period framöver. Detta då syftet är att äntligen sluta sätta folk i förvaring utan framtid, och på riktigt börja arbeta för att ge människor ett värde åter genom att skapa goda förutsättningar som är tillgängliga för dom som vill ta dom tillvara.
  • Varför
    • Jag vill att vi arbetar för att kunna skapa förutsättningar för att människor i detta landet, under eget ansvar, ska kunna växa upp och skapa ett positivt och produktivt liv i landet. En grundläggande sån förutsättning är gemensam kunskap om, och acceptans för de regler som gäller.
    • Jag vill att vi arbetar för att undvika att vi genom ett ogenomtänkt integrationsarbete skapar livslång förvaring i områden utan framtid, i livslångt försörjningsstöd.
    • Jag vill att vi arbetar för att säkerställa att alla är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter inklusive de konsekvenser som finns.
    • Jag vill att vi är realistiska och tydliga i all kommunikation, att vi erkänner att det i många fall finns stora skillnader i syn på vem som behöver veta vad i en familj. Alltså kan vi inte tillåta oss att blint lita på att informationen förs vidare oförvanskad. Det är inte att förutsätta illvilja, det är att vilja informera samtliga som behöver veta.
    • Jag vill att vi arbetar för att det inte fortsätter utvecklas områden där andra regler gäller än de som fastslås i svensk lag, samt att förändra dom områden som redan finns till det bättre. Detta måste självklart ske genom att lagföra kriminella, men också genom att kraftigt minska möjligheterna att kunna fortsätta leva och verka för parallella strukturer i samhället. Att förbättra förutsättningarna för att ta sig vidare till en egen försörjning.
    • Jag vill att vi ska arbeta för att säkerställa att dom människor som vill bo och leva här, i ett nytt land med nya förutsättningar, stöttas i det beslutet. I detta är det väldigt viktigt att dom som inte accepterar detta, faktiskt har starka incitament att omvärdera om dom verkligen ska bo här. Detta så vi kan minimera krafter som motverkar det vi vill åstadkomma.

Jag vill att vi tillsammans arbetar för en fungerande integration av dom människor som vill bo och leva här, på riktigt. Jag vill att dom som väljer att motarbeta detta bosätter sig någon annanstans.

Vill du det också? Jag tror det.

/D

Annonser

En reaktion på ”Ett ofullständigt samhällskontrakt?

Speak your mind!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s