Socioekonomiska områdesutmaningar…

Brottsbenägna socioekonomiska faktorer…

Fajten mellan socioekonomiska förespråkare och statistikens förespråkare i ämnet kriminalitet pågår för fullt och visar inga tecken på avmattning.

Som vanligt, kan man väl elakt säga, så går svallvågorna höga så fort någon ger ut en publikation eller motsvarande som på något sätt nämner att brottsstatistik är förhöjd för invandrare i jämförelse med ”icke” invandrare (hur man nu ska definiera ”icke”).

Standardförsvaret från väldigt många är att anledningen bakom förhöjd brottsstatistik inte alls handlar om människor med bakgrund i andra länder/kulturer/religioner, utan enbart om dom socioekonomiska faktorerna.

Den andra sidan lutar sig på statistik som till synes bekräftar deras tes, att invandrare är mer brottsbenägna.

Håll i hatten, för nu blir det komplext…

Hur kan man i praktiken (vilket ju är vad ”alla” jämför med) se om människor med utländsk härkomst är mer brottsbenägna än tvättäkta svenskar eller ej?

Jo…
1. Man kan observera två stycken existerande områden med samma geografiska förutsättningar, av samma storlek, med motsvarande proportioner av invandrare/svenskar kontra fördelningen svenskar/invandrare, plus fördelningen invandrare utan jobb i ena området som så klart måste motsvara andelen svenskar utan jobb i det andra. etc. Observerar man dom två områdena under tillräckligt lång tid (flera år) så får man fram ett underlag som kan ses som ganska trovärdigt. Man ser, på riktigt, om det ena området har en större benägenhet till brott än det andra och man vet att endast invånarnas härkomst är skillnaden.

Problemet är bara att dels så finns det inte två sådana områden att observera, sen skulle det så klart vara högst oansvarigt att bara stå vid sidan som en passiv observatör och inte stävja brottslighet där man ser den växa fram… Oops… Det finns visst ett 50-tal områden där staten i praktiken redan gör det… sorry…

2. Man kan göra som dom rent känslomässiga argumentatörerna, ”jag bor i ett sånt område och ingen av mina vänner är mördad, inga av mina vänners vänner heller, så ni har fel.” Eller så klart, inversen på det, ”jag bor i ett område där det skjuts och langas knark hela tiden och ingen ser ut som, eller pratar som mig, så alla områden är detsamma!”. Inte riktigt hållbara argument nej…

3. Eller så tittar man på statistiken. Problem med statistik är att den har en tendens att svara på exakt det man frågar. Lysande i många fall, framförallt när man tittar på stora grupper med helikoptersyn där siffrorna kan bli riktigt rättvisande. Käpprätt missvisande om man ställer frågan formulerad för att bekräfta vad man redan tror.

Så visst, om man räknar antal från olika områden som är dömda för brott av en viss nivå så kan man säkert hitta att vissa områden är överrepresenterade. Och det kan absolut vara sant, inom dom premisser som uträkningen skedde.
Men att ta hänsyn till alla faktorer som spelar in i statistiken är helt enkelt omöjligt.

 – När kom dom som statistiken plockade ut hit, hur sammanföll det med konjunkturen, kom det extra många just då, kom det människor från andra områden som var i konflikt med dom man hittade samtidigt, hur belastad var skolan under perioden, hur välutbildade var personerna och kanske den enskilt största faktorn, var bosatte dom sig, och vilket aktivt stöd har dom fått, med mera in absurdum.

Kommer man som ung hit från land X, utan gångbar utbildning, inte behöver lära sig språket, får en bidragscheck i handen och hamnar vind för våg i ett område fyllt med människor i samma situation, där några få sliter dygnet runt i kvartersbutiken, många går på bidrag, medan andra glider runt i fina bilar, modekläder och en rulle cash i fickan… Då är i alla fall inte jag förvånad om den personen blir ett klick i statistiken över att just hans hemland är mer brottsbenäget…

Så är det socioekonomiska faktorer eller härkomst som styr brottsbenägenhet?

Jag står på sidan som hävdar att det i huvudsak är de socioekonomiska faktorerna som spelar absolut störst roll. Jag anser att vi som samhälle, genom dom politiska beslut vi tar och dom val vi gör i hur vi gör saker, och varför, driver mer och mer människor, främst invandrare, in i utanförskap. Vilket så klart är skadligt för såväl vårt samhälle som helhet, som för förtroendet till staten och statens roll i såväl dom utsatta områdena, och i dom välbärgade. Och vi gör det i någon missriktad form av välmening.

För att göra det tydligt:

– Jag är inte en av dom som tror att genetik eller härkomst gör att du på något magiskt sätt är mer eller mindre lagd åt brottslighet än en annan.
– Jag är inte en av dom som av samma anledningar, tror att det är svårare att tillgodogöra dig en utbildning. Och så vidare…

Jag är övertygad om att alla människor föds med väldigt likartade förutsättningar att bli en ansvarstagande, empatisk individ som fungerar utmärkt i det samhälle där han/hon växer upp och blir präglad av, vilket samhälle det än må vara. Kom ihåg det, samhället där man växer upp präglar till stor del den man blir som vuxen.

Jag är också övertygad om att dom områden vi har där det finns stora problem med utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet etc, är i sig själva huvuddelen av anledningen till att problemen fortsätter att växa.

Anledningen i sig är inte för att det bor mer invandrare där än på andra ställen, utan för att förutsättningarna är usla, känslan av att det väntar något positivt om man försöker är minimal. Precis som många påpekar, dom problemområden vi hade för 50 år sedan hade likartad problembild, men andra människor som bodde där.

Grundproblemet är att utanförskapsområden tenderar att föda sig själva i en negativ spiral. Ju mer dom växer, dess större andel människor utan förutsättningar blir det i områdena, dess mer negativt präglar områdena sina invånare.

Tyvärr, så hänger det numera även ihop med hur många nya människor som kommer till Sverige och på hur kort tid det sker, helt enkelt då dom flesta hamnar i dom sämsta områdena.

Jag tror att vi är ganska överens om att nyinflyttade människor i Sverige behöver en del saker för att kunna bli självförsörjande, stolta och fungerande människor i landet.

  • Dom måste vilja det själva.
  • Språk behövs.
  • Validerande och/eller kompletterande utbildning behövs för dom med tidigare utbildning
  • Grundläggande utbildning för dom som inget har.
  • Daglig kontakt och interaktion med det traditionella svenska samhället för att lära sig de sociala koder och det samspel som ”infödda” har fått med sig sen dagis.
  • Tydliga regler och riktlinjer som det märks om man bryter mot dom.

Med mera

Jag tror också att vi är överens om att ju mer annorlunda det samhälle man växte upp i, som man lärt sig, och präglats av, sociala koder, utbildningsnivåer, statens roll, religionens roll etc är jämfört med motsvarande saker i Sverige, dess större är behovet av punkterna ovan. Utmaningen att faktiskt ändra på vissa saker hos sig själv för att fungera bättre i samhället är mycket större för en människa från en vitt skild kultur än det är för en person från ett samhälle mer likt Sverige. Därför haltar också mycket av dom jämförelserna som ofta görs med flyktingsituationen efter WWII och i kriget i gamla Tjeckoslovakien på -90 talet, dom människorna som flydde har mer gemensamt med Sverige och dess samhällsfunktion än dom som kommer i dag.

Är man gammal när man kommer hit och har levt hela sitt liv i ett litet samhälle utanför städer och statens inflytande, där religionens styrande roll är lika naturlig som att andas, där tvister löses på plats, av byäldste, eller klanen så sitter det självklart djupt. Det måste vara en otroligt stor förändring att försöka ta sig in i ett sekulärt statligt styrt och reglerat samhälle som i Sverige. Klart man söker sig till det man känner igen, speciellt om ingen kräver något annat av dig.  Och lever man bland enbart likasinnade och statens största roll är att betala ut bidraget, då är det inte heller konstigt om det man är van vid, definierar sättet att leva.

Att som andra, tredje generation, växa upp i ett sånt område, där föräldrar, grannar, vänner, dom flesta runt omkring under hela din uppväxt har varit hänvisade till bidrag och arbetslöshet och ingen bättring i sikt, bidrar ju inte direkt till en positiv samhällsprägel på de unga. När samhället fortfarande inte efterlever dom gränser som sägs finnas utan fokuserar på att betala ut bidrag, och dom enda med ”framgång” som syns är dom som säger ”Fuck off” och glider runt i fina bilar, modekläder och en rulle cash i fickan… Ja du. Inte blir det bättre statistik av det…

Och det är här det spricker för mig.

 

Som jag skrev i Ett ofullständigt samhällskontrakt så måste vi använda dom resurser vi faktiskt har mycket mycket bättre. Så länge vi inte gör det så kommer dom som passerat migrationsverkets processer att komma ut på andra sidan med bidrag i hand och en EBO lag som säger att dom kan fixa boende var dom vill. Så klart söker man sig då någonstans där man förstår språk och sociala koder i första hand med såna förutsättningar.

Resultatet blir att de områden som är fulla med människor med likartad bakgrund fylls på mer och mer . Ganska självklart om man tänker efter det minsta, alla är sig själv närmast och vill ju hitta en plats där man fungerar utifrån sina egna förutsättningar, låter ju kanon och jättesnällt! Tyvärr genererar välviljan bara en ökad segregering och större problem i områdena i fråga, dom socioekonomiska förutsättningarna försämras alltså än mer för dom som redan bor där.

Komplettera det med att t ex ett område som Järva, med 89000 invånare och har 500 kända yrkeskriminella, plus deras idoliserande svans, och en stat som väljer att möta det med 7.5 heltids anställda områdespoliser med rutten lön och kollegor som slutar hela tiden… Skolor där lärare inte längre har förutsättningar att göra bra jobb 8eller lön för den delen), där elever gör som dom vill då det inte finns några konsekvenser, områdesbutiker som tvingas stänga på grund av kriminalitet. En planerad polisstation men inget byggföretag vill ens lägga en offert för dom inte törs bygga i området…

Vad gör allt detta med förtroendet för staten och dess roll i dom områdena.
Det är ju självklart att man som boende själv hittar lokala sätt att lösa saker då. Är då stora delar av de boende från områden i hemlandet där staten inte haft någon roll, då ser vi helt självklart att man vänder sig till de sätt man vet fungerade där för att lösa konflikter och dylikt. Och åter igen försämras dom socioekonomiska förutsättningarna i områdena.

Vems fel är det? En hint, det är (inte) invandrarnas fel!

Jag ser att vi som land hela tiden sviker både folk som kommer hit, och dom som redan bor här genom det sättet vi hanterar dom resurser som faktiskt finns i Sverige. Siffrorna runt migrationsverkets kostnader 2016 är nu officiella och landar på ca 74 Miljarder kronor för helåret inklusive upplupna kostnader. Migrationsverkets kostnader 2016

Som man kan se så kom ca 163 000 människor under 2015 och ca 29000 under 2015, så det är ganska rimligt att räkna med att en stor del av kostnaderna 2016 är kopplade till mängden människor från 2015, inte bara till dom 29 000 2016.

Nu kan man så klart argumentera för att ett land av Sveriges storlek inte borde ha några problem att med rätt insatser ta hand om ca 200 000 människor som kommit över 2 år, och det kan jag i princip hålla med om.

Att betala 74 miljarder kronor under ett år för att få 200 000 nya människor där nästan alla efter ett par år bidrar till samhället med jobb och skatteintäkter är vansinnigt mycket pengar, men troligtvis en affär som betalar sig på några år, om så nu var fallet…

Men…

Om vi har initiala kostnader på 74 miljarder kronor för att i första skedet hantera 200 000 migranter (eller 40 miljoner kronor på 5 timmar som påpekas i en ganska skakande jämförelse här: alla handlingar har konsekvenser) och högst oklara kommande summor för mångåriga bidrag och kommande anhöriginvandring, så hävdar jag att det är absurt mycket pengar vi lägger ut för att i praktiken ge majoriteten av dom 200.000 människorna ett bidragsberoende, och i de flesta fall genom EBO lagen, ett boende i något av utanförskapsområdena.

Halvera den kostnaden genom stenhårda åtgärder här och nu, och lägg mellanskillnaden på poliskår, lärare, sjukvård och en tydlig efterlevande av det samhällskontrakt mellan hitflyttade och landet som vi måste ha, då kan vi börja göra positiv skillnad på riktigt!

Så ja, invandring och socialt utsatta områden och ökad kriminalitet där många invandrare bor hänger ihop, vare sig vi vill eller ej. Och det är vårt fel. Inte deras.

/D

 

Annonser

Speak your mind!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s