Månadsarkiv: april 2017

Mot vapenlådorna Ung Vänster!

Upp till kamp – Ropen de skalla, Revolution åt alla!

Detta cirkulerar nu i sociala medier och är enligt många källor ett utdrag från materialet till Ung Vänsters kommande kongress:
upp_till_kamp

Men vänta nu Ung Vänster, hur tänkte ni här?

Var det inte så att det fanns, och finns, en hel del andra charmiga sammanslutningar av människor som också förordat väpnad kamp för att få igenom sina ideal? Typ extrema rörelser som SMR/Nordiska motståndsrörelsen, Legoin Gothia, gamla BSS med flera. Rörelser som både vänstern, mitten och den normala högern med all rätt kraftfullt fördömt då dom öppet förespråkat våld som politiska lösningar.

Dom här exemplen och andra liknande rörelser är kanske ”något” mer högerinriktade än ni i Ung Vänster, men vadå, väpnad kamp för att tvinga igenom sina ideal är ju tydligen ok enligt era egna skrifter.

Så vad i hela friden gör er mer legitima i svensk politik än dårarna i ultrahögern om era metoder är såna här? Är det för att ni är på den självutnämnda ”goda” sidan och högern är onda? Newsflash, frågar man ultrahögern så är dom också goda, fast ni är dom onda…

Ena stunden ska ni inte välja sida när motståndaren kommer med kriget:

I nästa stund ska ni ta till vapen för revolutionens skull. Hade detta varit -70-talet hade ni väl varit med i Baader Menihof/RAF och viftat med Kalashnikovs hela högen. Men ni är väl för unga för att veta vilka charmtroll det var…

Väx upp för tusan!

/D

Annonser

Då har det hänt, igen…

Blixten kan tydligen slå ner på samma ställe två gånger…

År 2010 i julrushen satte en man först eld på en liten bil fylld med gasolflaskor i korsningen Kungsgatan och Drottninggatan, han tog sig sen in bland julhandlande flanörer på Drottninggatan och försökte detonera en bomb han bar på kroppen, men misslyckades lyckligtvis i sina försök att ta någon annan med sig i döden utöver  sig själv. Tankarna om hur vansinnigt hemska konsekvenser det kunde resulterat i är skrämmande nog, och vi kan skatta oss lyckliga att han misslyckades.

Tragiskt nog så blev det ett annat resultat på Drottninggatan i Stockholm fredagen den 7:de April 2017 då en man hänsynslöst mejade ner människor med en lastbil tills det tog stopp i Åhlens varuhus entré där han uppenbarligen misslyckades med att detonera den hemmagjorda bomb han hade med sig. Trots att han lyckligtvis inte nådde sitt tänkta resultat så tog han fyra oskyldiga människors liv och skadade många fler såväl fysiskt som psykiskt.

Jag har så blandade känslor runt detta.

Från vilken otrolig bonntur vi haft att det var såna klantskallar vid båda tillfällena.

  • Till sorg för alla er som drabbats, direkt eller indirekt av en avsiktligt riktad ondska som aldrig borde kunna ske.

Från ren ilska mot de ansvariga politiker som haft verktygen som kunnat minska risken för såna här attentat i sina händer, men valt att inte använda dom.

  • Till vetskapen att ett samhälle där attentat som detta är helt omöjliga, är ett samhälle jag inte vill leva i.

Från glädje och stolthet över de enormt modiga och kompetenta poliser, brandmän, ambulanspersonal, privatpersoner som utan tvekan gav sig rakt in i vansinnet för andra människors skull. Människor som aldrig tidigare mötts, från alla hörn i världen, alla bara skulle hjälpa och få hjälp!

  • Till ren avsky för människor som manipulerar bilder, hänger ut offer i vidriga bilder bara för att vinna någon inbillad politisk poäng och att svartmåla andra människor för deras tro och härkomst.

Från glädjen över att se alla sorters människor, tillsammans, hylla dom som gjort och gör allt för att reda ut vad som händer.

  • Till frustrationen över att vi, återigen, ser och hör dessa naiva och populistiska uttalanden om hur kärleken ska bekämpa terrorn, samtidigt som anhöriga sörjer här, samtidigt som kyrkor och människor bombas till smulor av terrorister i Egypten och andra länder på daglig basis.

Till insikten att alla dom som nu talar vackert om hur dåd som detta aldrig ska ske igen, hur kraftfullt det ska ageras, hur det ska gås till botten med detta, hur det inte ska vilas innan mördarna är fast, dom har inte en aning om hur… 

  • Detta från samma människor som  betalar ut stadsbidrag till organisationer som förespråkar våld mot oliktänkande.
  • Från samma människor som vill rehabilitera återvändande kända terrorister.
  • Från samma människor som inte vill ta i dom obekväma åtgärderna som behövs för att få bort terrorförespråkare och deras organisationer ur landet.
  • Från samma människor som tycker att vi nu måste “terrorsäkra” lastbilar…

Jag vet inte exakt vad som måste göras, men en sak vet jag. Kramar och kärlek är mysigt, men stoppar terrorn, det gör det inte.

Det är dags att inse att vi inte kan strunta i våra egna lagar bara för att det känns elakt.

Lagar som kan bidra till att förebygga och minska mängden terrorstödjande människor och organisationer i vårt land måste helt enkelt följas utan undantag. Det är faktiskt så enkelt.

Det är dags för oss väljare att se över vilka politiker som visat sig vara kloka och pålitliga över tid genom vad dom gjort, inte sagt.

Det är dags att säga tack och adjö till resten. Det finns nya friska krafter utan politiskt bagage som bankar på dörrarna för att få komma in och göra nytta.

Det är dags nu.

/D

 

 

 

Hur tänkte ni egentligen?

Blev det som ni ville?

Japp, känn er träffade!

Jag pratar inte om någon hemlig konspiration eller sammanslutning. Bara om alla ni människor som i artiklar, bloggar, insändare, media och sociala medier, över lång tid och i handling,  bestämt er för att just ni ska definiera vad som är ”rätt” saker att säga, skriva, tänka och dela för att inte vara en ond människa. Kosta vad det kosta vill.

  • Alla ni individer som på fullt allvar, medvetet och utstuderat tryckt ner, ignorerat och svartmålat modiga människor. Främst starka kvinnor i utanförskap, som skrivit, skrikit och protesterat oförtrutet under många år i hopp om att öppna ögonen hos oss alla att det håller på att gå riktigt fel här.
  • Alla ni som verkligen jobbat hårt och med full fokus för att hindra oss att lyssna på dom människor som lever på plats.
  • Alla ni som arbetar för att tysta rösterna som vill få oss våga förstå att i stora delar av Sverige finns ingen jämlikhet, inga lika rättigheter, ingen religionsfrihet, trots att våra lagar stipulerar rätten till just precis det.

Nu när det dag för dag, igen och igen, bekräftas även från etablerade media att det i vissa områden dagligen förekommer saker som begränsar kvinnor och barns rättigheter i samhället. Saker som avsiktlig könssegregering i religiösa friskolors regi, könsseparerad gymnastik, flickor i andra rum under bönestund i skolan, flickor längst bak i skolbussen med mera. Kvinnor med ”fel” beteende och kläder som hånas och hotas till tystnad eller tills dom flyttar, könssegregerade kaféer med mera. Ökade sexuella trakasserier på badhus, som man från politiskt håll bemöter med att acceptera krav på könssegregerade badtider…

Precis just sånt som ni försöker stoppa många modiga invandrarkvinnor från att säga…

Nyss läste jag ett inlägg i kvällspressen som bemöter Kalla Faktas granskning av bland annat  kvinnoförtryck i en Stockholms förort. I inlägget skrivs bland annat att ”inte alla gamla gubbar på torget är moralpoliser, jag tror på vad kvinnorna säger, men jag ser det inte hända”. Detta skrivet av en lokal socialdemokratisk politiker. Som är uppväxt och bor där, som är… Man. Undrar hur det kommer sig att han inte ser och upplever det kvinnorna vittnar om?

Var det verkligen så här ni ville ha det när ni vrålade i alla kanaler att ”ni går SDs ärenden” och andra mindre smickrande saker till dom som försökt berätta om detta i flera år?

Det är ju detta ni aktivt bidragit till, att kvinnoförtryck, ojämlikhet och religionsförtryck har fått växa i många områden utan riktig insyn eller åtgärder i decennier nu.

Ja, i decennier! Flera tiotals år, grunden till sånt här växer inte fram över 3-4 år. Det tar tid, och ni har aktivt bidragit till att den tiden ostört kunnat användas till att skapa och underhålla förhållanden som går tvärs emot lagstadgade rättigheter.

Det är än mer frustrerande att era röster varit så starka och fördömande, och med ett sånt genomslag att inte ens blockskiften i regeringen törs gå emot era tirader och ohämmande svartmålning för att inte riskera att kopplas ihop med fel parti.

Jag ger er ett erkännande, ni har varit riktigt duktiga på det ni gör.

Ni har lyckats att definiera en nivå i politiken, på sociala medier, på arbetsplatser, i privata relationer, där man ”bör” befinna sig om man inte vill riskera obehagliga konsekvenser.

I och med ert oförtröttliga arbete känner numer många helt vanliga mellanmjölksmänniskor utan ett uns rasism i kroppen, ett sting av dåligt samvete när dom kommer på sig själva med att tänka ”varför finns det inte krav på att kunna svenska för någon som bott här 5-6 år?”, något som borde vara helt naturligt om man bosätter sig i ett nytt land, att kunna göra sig förstådd.

Ni har till och med lyckats cementera nivån så solitt att till och med SVT nu aktivt jagar privatpersoner som yttrar sig i enlighet med grundlagsskyddade rättigheter.
(på den noten, SVT? Hur många nyhetstips kommer ni att få framöver som kräver källskydd…?) Att en privatperson som bloggar anonymt om förhållanden på sin arbetsplats, numer med stolthet kan grävas fram och hängas ut av SVT och anklagas för att på sin blogg sprida skräckbudskap om bland annat landsomfattande vårdkollaps som en ”avslöjande nyhet”… När till och med en vårdchef går ut och VILL ha högt i tak, som vill att det skrivs om problem dom har så dom kan rätta till dom.

Detta är ännu en bekräftelse på att ni gjort ett solitt arbete att framhålla ert ”rätta” sätt att tänka med stor framgång även inom statlig media.

Men tänkte ni på…

I allt ert idoga arbeta för att styra folkets, maktens och medias diskussioner till er definition av ”rätt” nivå, tänkte ni någonsin på dom människor som inte får höras tack vare er?

  • Tänkte ni på dom människor som bor och lever sina liv, varje dag,  mitt i kvinnoförtryck, ojämlikhet och religionsförtryck, i Sverige?
  • Tänkte ni på dom människor som ni aktivt förminskar och trycker ner genom att skylla på globala patriarkala strukturer, religiösa fobier, för få närbutiker, strukturell rasism, dåliga ekonomiska förutsättningar, lögner och elakt förtal från ”visselblåsare”, med mera?

Allt för att deras beskrivningar av sina egna och sina medmänniskors vardag inte ska störa er definition av ”rätt”.

  • Tänkte ni någonsin på dom och alla deras jämlikar som inte törs tala själva?
  • Tänkte ni någonsin på hur mycket mod det krävs av en människa som av vissa ses som egendom utan talan, att göra som Nalin Pekgul, Sakine Madon och många fler gjort?
  • Tänkte ni någonsin på vad dom kvinnorna riskerar när dom törs höja rösten och synas? Vet ni att kvinnor kan dö i ”olyckor” som konsekvens av att tala fritt och öppet, här i Sverige…

Känns det bra att ha belönat det modet med fraser som ”rasister”, ”husblattar”, ”fascister”, ”SD pack” och många mer ”charmiga” tillmälen?

Tänkte ni någonsin över huvud taget?

/D