En vardag – i framtiden

När jag vaknar på morgonen ser jag fram mot att ta mina barn till dagis och skola för att sen åka till jobbet. När vi kliver ut ur dörren så drar jag nöjt in den friska, klara luften genom näsan, så mycket bättre luft vi fått sen vi ställde om till modern kärnkraft och fick större delen av norra europa att importera el från oss i stället för att elda kol.

Vi kliver in i hybridbilen som tack vare den nu säkrade elförsörjningen och det numera rimliga elpriset efter att alla lager av skatter tagits bort äntligen säljs i en sån volym att priset sjunkit till en hanterbar nivå, utan skattesubventioner.

På väg till förskolan diskuterar vi vad vi ska göra i sommar, nu när vi faktiskt kunnat spara ihop till en riktig resa för familjen.

Det går ju nu eftersom vi inte längre skattar bort närmare 70% av vår bruttoinkomst. Vi hinner inte så långt i funderingarna innan vi är framme vid förskolan. Lillen studsar av glädje inför att få komma in och leka hela dagen med vad han vill och vem han vill utan att bli tillrättavisad oavsett om det är dockvagnen eller brandbilen som är roligast just nu.

Som vanligt blir vi mötta i dörren av en ur personalen som gärna tar sig lite extra tid vid lämningen, det funkar ju numera då barngrupperna är små och personalen inte längre sönderstressad. Vi tar så klart i hand och önskar en trevlig dag när jag går tillbaka mot bilen.

Utanför glider polisbilen sakta förbi, blinkar till lite med blåljusen och ungarna på gården skrattar och pekar. Nu var det många år sedan något allvarlig hände i trakten, men det känns tryggt att dom ändå kan ta sig tid i princip varje dag,och bara visa att dom finns här, för oss, om det behövs.

Vi kommer fram till skolan och nr2 vill hoppa av lite längre bort och gå själv sista biten. Det går ju bra nu sen polisen samlade ihop ungdomarna som gärna gav sig på ensamma ungar. Nu sitter ju dom inne sen ett tag tillbaka, det går ju fort numera att få sitt straff efter att man åkt fast, inte som förr i tiden när buset fick driva fritt i månader eller år innan en eventuell rättegång.

Det är även mycket lugnare inne i skolan nu när lärare och skola faktiskt fått rätt att säga ifrån på skarpen och avlägsna dom som stör och bråkar.
Jag småskrattar lite för mig själv när jag tänker tillbaka på den senaste gången några föräldrar kom till skolan och skulle stämma lärare och rektorer för att ungen fått dåliga betyg, och dessutom blivit hemskickad.
Minen på föräldrarna när rektorn lugnt och stilla informerade föräldrarna att det är föräldrarnas jobb och ansvar att uppfostra barnen så dom kan vistas bland folk, och skolans roll är att utbilda barnen på bästa möjliga sätt för individen.

Betyg får man efter mätbar kunskap, tillrättavisningar får man om man inte klarar av att sköta sig.

Är det så att föräldrarna inte tar sitt ansvar för barnets beteende, så kommer barnet att undervisas separat en period så inte andra blir lidande, samt att extrakostnaderna för det kommer att faktureras föräldrarna. Det barnet ställde inte till med mer i skolan sen dess…

Ställer bilen på infartsparkeringen och fortsätter till jobbet med direktbussen, skönt att kunna kika igenom nyheterna och mailen i lugn och ro innan jobbet drar igång. För att inte tala om att slippa det eviga köandet och letandet efter en svindyr parkeringsplats i centrum…

Kommer in på kontoret i god tid innan dagens första intervjuer drar igång. Vi ska få fatt på 3 nya förmågor denna månad, när jag gick igenom dom ca 30 ansökningar jag fått in så noterade jag att det var en ganska normal spridning på erfarenheter och kunskaper. Det är så skönt att numera faktiskt kunna välja sina anställda baserat på vad dom kan och vilken attityd dom har till jobbet, i stället för att som för några år sedan, förväntas välja på hudfärg, etnicitet och kön i första hand om man inte ville bli anmäld till AD.

Vi vågade ju knappt anställa under dom förutsättningarna, vilket ju så klart belastade dom som jobbade extra hårt. Och inte kunde vi kompensera dom anställda ekonomiskt heller, dels blev det för dyrt för oss, men nästan inget landade ju i fickorna på dom anställda efter alla marginalskatter.

Det blev några bra intervjuer under dagen och det är nog några där som vi vill gå vidare med. Bland annat en smart och driven person från ett icke EU land medelhavsområdet som jag gärna vill få in i teamet. Det går ju mycket enklare att anställa bra folk från andra länder nu med det nya, realistiska regelverket. Till skillnad mot förr då vi missade att skicka in ett formulär och den anställde valde att inte ta ut några av sina semesterdagar. Personen blev prompt utvisad efter 5 år hos oss, hans liv rasade ihop och vi förlorade en person som var jättesvår att ersätta. Skönt att det är fixat nu.

Innan jag går måste jag komma ihåg att be Amit att skicka lönerna så dom kommer ut på fredag, det är lite extra noga nu när vi måste redovisa hela bruttolönen och hur den fördelas på lönespecen, tanken är att alla ska se exakt hur mycket lön dom får från företaget och vart alla skatter och avgifter går. Vårt lönesystem har precis uppgraderats så vi vill dubbelkolla att det bivit rätt. Det ska ju trots allt ligga till grund för deklarationen där du så klart ser hur dina inbetalda skatter fördelar sig över det samhället ska göra.

Jag kommer ihåg första gången man provade detta, vilket ramaskri det blev när folk faktiskt såg att av lönen så gick 2% av deras inbetalda skatt till något konstprojekt för maskar och något riksförbund för symaskinsälskare…

Det tog inte lång tid efter den folkstormen innan partierna blev tvungna att ta ansvar och börja reda ut vad skattemedlen egentligen måste räcka till, och vad som närmast sörjande själva bör finansiera.

Det var ju den upprensningen bland myndigheter och liknande med införandet av skarpa krav på bidragsnyttjande, tillsammans med ett antal rejäla åtgärder för att individer lättare själva ska kunna försörja sig genom arbete utan en vansinnig byråkrati, som gjorde att vi kunde både sänka inkomstskatterna och få många som stått utanför arbetsmarknaden att bli självförsörjande i mycket högre grad.

Så nu har vi börjat komma tillbaka till ett samhälle där vi igen kan börja lita på att dom styrande faktiskt tar beslut byggda på fakta och långsiktighet, inom tydliga ramar för vad som får finansieras via skattsedeln.

Det är långt kvar, men det syns att det är på väg åt rätt håll.
Ta totalförsvaret som exempel, där har vi numera fått tillbaka en modern typ av värnplikt. Alla medborgare mönstrar, killar som tjejer, oavsett etnicitet och personliga övertygelser.

Beroende på din lämplighet och kompetens kan du få tjänstgöra dina obligatoriska 10 månader antingen inom det militära försvaret, eller inom civilförsvaret där saker som sjukvården, åldringsvård, brandförsvaret, vissa stödfunktioner till polis och liknande ingår. Det här har visat sig vara väldigt positivt för ungdomarna.

Bara en sån sak att dom i den ålder där dom är som mest osäkra och lättpåverkade får ett fokus och ett jobb som inte går att komma undan, där det är lika villkor för alla, har visat att ungdomsbrottsligheten har minskat markant i dom årskullarna.

Men kanske än viktigare, en majoritet känner ett starkare band till Sverige, en stolthet över att vara en del av landet och att kunna bidra. Många av dom som gjorde plikttjänsten har visat sig vilja fortsätta som anställda inom dom yrkesområden dom lärt sig.

Tänk så mycket man hinner fundera på bussen hem till parkeringen.
Barnen är redan hämtade av Kalle som mot en rimlig ersättning hjälper oss några gånger i veckan när både jag och min sambo har sena dagar, så jag hoppar av bussen, och tar den förvärmda och nyladdade bilen till affären, handlar dagens skörd av närproducerad mat.

Det går ju att göra nu när skattesubventionerna som snedvridit konkurrensen är borta. Numera är affärerna och kedjorna fria att ta in varor även från smågårdar i närheten tack vare rimligare regelverk, och kan även betala bönderna vettigt för varorna då inte 4 led av mellanhänder och upphandlingar ska ha sitt.

Det blir semivegetariskt till middag. Visst äter vi gärna en god biff då och då, men eftersom olika råvaror har fått börja bära sina egna kostnader i högre grad så är bra kött här från trakten ganska mycket dyrare numera.

Och importerat ful-kött finns knappt längre då ingen vill finansiera långväga transporter i onödan. Och inte behövde lagarna ändras, eller extrabeskattning införas, det var enklare än så.
Äntligen har vi konsumenter börjat inse att vi kan påverka utbudet rejält när vi blir många.

Vi får det utbud vi faktiskt köper från affären, det betyder att om vi slutar köpa massproducerad antibiotikaspäckad kycklingfile hitflugen från Asien, så tar inte affären in det längre och tar i stället in in mer av det vi faktiskt köper.

Det här har också gjort att affärerna numera faktiskt har ett mindre utbud på hyllorna, det finns inte 8 sorters ketchup i 12 olika storlekar längre, och så ser det ut för det mesta. Men när butikerna fick krav på sig att vara transparanta med hur dom jobbar (precis som myndigheter och politiker nu måste), och gick ut och visade hur mycket utgångna varor dom var tvungna att slänga i veckan, bara för att vi skulle kunna välja, trots att vi kunder alltid köpte samma saker, vecka efter vecka. Då började det hända saker.

Det har ju visat sig i många undersökningar att det är i butiksleden det största matsvinnet finns, och numera, med den långsiktighet och verklighetsförankring som kom in i politiken för några val sedan, och som faktiskt börjar sprida sig i övriga samhället, så är det ju självklart att man ska gå på dom stora källorna till problemen innan man småduttar med symboliska åtgärder som plastpåseskatten som till och med lades på påsar gjorda på sockerrör, åtgärder som var så poppis förr.

Men nu när vi har käkat, kollat lite på film och pratat igenom dagen är det dags att lägga barnen och slockna i soffan, man somnar så skönt när stressnivån är låg och man vet att det mesta är på väg att bli bättre.

I morgon ska vi in med lillen på en läkarkontroll på vårdcentralen innan jobbet, han hostade lite fult när vi skulle lägga honom nyss, men som vanligt var det bara att boka en tid till dagen efter via mobilen.

Nu när det är så mycket mindre byråkrati utan landstingen och vettigare löner och arbetsförhållanden, så har ju vårdcentralerna börjat fungera som dom ska, fasta läkare och korta väntetider så dom kan avlasta akuten från förkylda människor och vrickade fötter, så nu kan akuten fokusera på det dom är bäst på, rädda liv, snabbt och effektivt.

God natt.