Alla inlägg av dmsproject

Är åsiktsfrihet avskaffad i Sverige?

Det här måste få bli den praktskandal det förtjänar!

När Svenska institutet låter privatpersoner bedriva privata agendor på myndighetens twitterkonto bjuder man in till totalt kaos och åsidosättande av grundläggande fri- och rättigheter medborgare i Sverige har!

En av dessa privatpersoner som av Svenska Institutet valts ut att representera Sverige på twitter under en vecka har passat på att implementera sin egen block-lista för att hindra kommunikation med kontot. Totalt 14 000 konton subjektivt utvalda för deras åsikter.

Vissa svenska partier som Medborgerlig Samling blockeras, Israels ambassadör blockas (men inte diktaturers, och fundamentalitiska konton), plus människor som aldrig interagerat med kontot blockas tillsammans med runt 14000 andra. Motiv? Dom sprider rasism, näthat, högerextremism etc, alltså individers registrerade personliga åsikter ligger som grund för blockeringarna…

Det råder åsiktsfrihet samt generellt förbud mot att registrera individers åsikter i Sverige (FRA är dom enda med tillstånd). Det tillsammans med vår yttrandefrihet och offentlighetsprincipen gör det här landet ganska unikt och är en grund för vår demokrati.

När detta kommer fram och berörda begär ut listan från Svenska Institutet, med stöd av offentlighetsprincipen, får dom svaret att listan inte längre existerar då blockeringarna är hävda…

Som fd statlig tjänsteman med systemförvaltningsansvar för såväl diariesystem, intranät med styrande information samt distributionssystem dyker det upp en serie frågor hos mig, och helt uppenbart hos väldigt många andra väldigt snabbt…

– Var är det diarieförda beslutet om att blockeringarna ska ske?
– Var finns underlaget till beslutet?
– Var finns datainspektionens tillstånd att lagra identifierbara personuppgifter tillsammans med politisk åsikt?
– Om listan inte längre finns, var är gallringsbeslutet?
– Om listan är hemligstämplad, var finns det beslutet?

Om inget av ovan finns och materialet ej kan klassas som arbetsmaterial bör som minimum brott mot offentlighetsprincipen prövas.

http://www.regeringen.se/sa-styrs-sverige/det-demokratiska-systemet-i-sverige/offentlighetsprincipen/

Slår så klart på nyheterna på SVT för att få höra vad som rapporteras om det faktum att en svensk myndighet registrerar individers olämpliga åsikter.

– Inte. Ett. Enda. Ord.
En svensk myndighet har alltså låtit en privatperson blockera 14000 människor från kommunikation med ett av myndighetens konton på sociala medier. Med myndighetens tillåtelse. Baserat på åsiktsregistrering. Med största sannolikhet helt utan spårbara beslut i direkt strid med regelverken runt beslutsfattande i statliga myndigheter.
– Inte. Ett. Enda. Ord. sägs i SVTs eftermiddagsnyheter dagen efter.

Jag har många ord som inte bör publiceras…

Vi kan inte tillåta okunniga människor på myndigheter urholka grundläggande friheter och rättigheter som ligger till grund för en trygg demokrati!

Vi måste återinföra tjänstemannaansvaret, NU!

Medborgerlig Samling är mig veterligen det enda partiet som vill det.

Vad vill du?

Jag förstår inte vår Mellanösternpolitik…

Hur kan de styrande i det här landet, ett land som fått uppleva och njuta av alla tänkbara fördelar som en äkta demokrati erbjuder, upprepade gånger  spotta på den enda äkta demokrati som existerar i mellanösternområdet?

Jag kommer aldrig att förstå det.

Ja, det finns en pågående konflikt mellan dom som styr Palestina och Israel.

Ja, Israel har byggt en mur och lagt sanktioner mot den delen som upprepat terroriserat Israel.

Ett skydd mot denna terrorism som pågått under många år även innan muren, som agerat med våld i form av bomber, raketattacker, knivattacker och fordon som mordredskap med mera för att döda oskyldiga civila.

Allt detta supportat av dom som styr Palestina. Det vill säga samma människor som Sveriges regering i många år skeppat in miljoner kronor i bistånd till. Pengar som med största sannolikhet direkt hjälpt till med finansiering av vapen och monetära ersättningar till dom som mer än gärna dödar alla israeler…

Det här är inte bistånd. Det här är att finansiera demokratifientlig terrorverksamhet. Eller helt enkelt vanliga ”hederliga” terrorister enligt många.

Skäms för f-n!

Sen kryddar ni anrättningen med att kröka rygg för ett annat ”mindre demokratiskt” land genom att ”för affärens skull” niga vackert och sätta på dom kvinnliga delegaterna en religiös symbol för kvinnans underlägsenhet och paradera dom inför kameran.

Skäms för f-n!

Men inte nog med det, ni som kallar er en feministisk regering väljer att ”inte rösta nej” (för det gick tydligen inte) till att få in Saudiarabien i kommissionen för kvinnors rättigheter… Hallå! Det gick att lägga ner sin röst, men ni var väldigt tydliga med att ni inte röstade nej. Inte ett ord om att lägga ner er röst. P.A.T.E.T.I.S.K.T.

Skäms för f-n!

Så låt oss summera.

Vår nuvarande regering som är så lyckligt lottade att de fått medborgarnas förtroende i demokratiska val, ett förtroende att under en period få styra detta demokratiska, jämställda och fredliga landet.

Och ni förvaltar detta genom att spotta på den enda demokratin i mellanöstern, genom att villigt lägga er platt för kvinnoförtryckande religiösa krav, genom att inte motsätta er att kvinnoförtryckande krafter ska styra hur kvinnor ska behandlas.

Säg mig igen varför ni förtjänar en enda röst i kommande val?

/D

Mot vapenlådorna Ung Vänster!

Upp till kamp – Ropen de skalla, Revolution åt alla!

Detta cirkulerar nu i sociala medier och är enligt många källor ett utdrag från materialet till Ung Vänsters kommande kongress:
upp_till_kamp

Men vänta nu Ung Vänster, hur tänkte ni här?

Var det inte så att det fanns, och finns, en hel del andra charmiga sammanslutningar av människor som också förordat väpnad kamp för att få igenom sina ideal? Typ extrema rörelser som SMR/Nordiska motståndsrörelsen, Legoin Gothia, gamla BSS med flera. Rörelser som både vänstern, mitten och den normala högern med all rätt kraftfullt fördömt då dom öppet förespråkat våld som politiska lösningar.

Dom här exemplen och andra liknande rörelser är kanske ”något” mer högerinriktade än ni i Ung Vänster, men vadå, väpnad kamp för att tvinga igenom sina ideal är ju tydligen ok enligt era egna skrifter.

Så vad i hela friden gör er mer legitima i svensk politik än dårarna i ultrahögern om era metoder är såna här? Är det för att ni är på den självutnämnda ”goda” sidan och högern är onda? Newsflash, frågar man ultrahögern så är dom också goda, fast ni är dom onda…

Ena stunden ska ni inte välja sida när motståndaren kommer med kriget:

I nästa stund ska ni ta till vapen för revolutionens skull. Hade detta varit -70-talet hade ni väl varit med i Baader Menihof/RAF och viftat med Kalashnikovs hela högen. Men ni är väl för unga för att veta vilka charmtroll det var…

Väx upp för tusan!

/D

Då har det hänt, igen…

Blixten kan tydligen slå ner på samma ställe två gånger…

År 2010 i julrushen satte en man först eld på en liten bil fylld med gasolflaskor i korsningen Kungsgatan och Drottninggatan, han tog sig sen in bland julhandlande flanörer på Drottninggatan och försökte detonera en bomb han bar på kroppen, men misslyckades lyckligtvis i sina försök att ta någon annan med sig i döden utöver  sig själv. Tankarna om hur vansinnigt hemska konsekvenser det kunde resulterat i är skrämmande nog, och vi kan skatta oss lyckliga att han misslyckades.

Tragiskt nog så blev det ett annat resultat på Drottninggatan i Stockholm fredagen den 7:de April 2017 då en man hänsynslöst mejade ner människor med en lastbil tills det tog stopp i Åhlens varuhus entré där han uppenbarligen misslyckades med att detonera den hemmagjorda bomb han hade med sig. Trots att han lyckligtvis inte nådde sitt tänkta resultat så tog han fyra oskyldiga människors liv och skadade många fler såväl fysiskt som psykiskt.

Jag har så blandade känslor runt detta.

Från vilken otrolig bonntur vi haft att det var såna klantskallar vid båda tillfällena.

  • Till sorg för alla er som drabbats, direkt eller indirekt av en avsiktligt riktad ondska som aldrig borde kunna ske.

Från ren ilska mot de ansvariga politiker som haft verktygen som kunnat minska risken för såna här attentat i sina händer, men valt att inte använda dom.

  • Till vetskapen att ett samhälle där attentat som detta är helt omöjliga, är ett samhälle jag inte vill leva i.

Från glädje och stolthet över de enormt modiga och kompetenta poliser, brandmän, ambulanspersonal, privatpersoner som utan tvekan gav sig rakt in i vansinnet för andra människors skull. Människor som aldrig tidigare mötts, från alla hörn i världen, alla bara skulle hjälpa och få hjälp!

  • Till ren avsky för människor som manipulerar bilder, hänger ut offer i vidriga bilder bara för att vinna någon inbillad politisk poäng och att svartmåla andra människor för deras tro och härkomst.

Från glädjen över att se alla sorters människor, tillsammans, hylla dom som gjort och gör allt för att reda ut vad som händer.

  • Till frustrationen över att vi, återigen, ser och hör dessa naiva och populistiska uttalanden om hur kärleken ska bekämpa terrorn, samtidigt som anhöriga sörjer här, samtidigt som kyrkor och människor bombas till smulor av terrorister i Egypten och andra länder på daglig basis.

Till insikten att alla dom som nu talar vackert om hur dåd som detta aldrig ska ske igen, hur kraftfullt det ska ageras, hur det ska gås till botten med detta, hur det inte ska vilas innan mördarna är fast, dom har inte en aning om hur… 

  • Detta från samma människor som  betalar ut stadsbidrag till organisationer som förespråkar våld mot oliktänkande.
  • Från samma människor som vill rehabilitera återvändande kända terrorister.
  • Från samma människor som inte vill ta i dom obekväma åtgärderna som behövs för att få bort terrorförespråkare och deras organisationer ur landet.
  • Från samma människor som tycker att vi nu måste “terrorsäkra” lastbilar…

Jag vet inte exakt vad som måste göras, men en sak vet jag. Kramar och kärlek är mysigt, men stoppar terrorn, det gör det inte.

Det är dags att inse att vi inte kan strunta i våra egna lagar bara för att det känns elakt.

Lagar som kan bidra till att förebygga och minska mängden terrorstödjande människor och organisationer i vårt land måste helt enkelt följas utan undantag. Det är faktiskt så enkelt.

Det är dags för oss väljare att se över vilka politiker som visat sig vara kloka och pålitliga över tid genom vad dom gjort, inte sagt.

Det är dags att säga tack och adjö till resten. Det finns nya friska krafter utan politiskt bagage som bankar på dörrarna för att få komma in och göra nytta.

Det är dags nu.

/D

 

 

 

Hur tänkte ni egentligen?

Blev det som ni ville?

Japp, känn er träffade!

Jag pratar inte om någon hemlig konspiration eller sammanslutning. Bara om alla ni människor som i artiklar, bloggar, insändare, media och sociala medier, över lång tid och i handling,  bestämt er för att just ni ska definiera vad som är ”rätt” saker att säga, skriva, tänka och dela för att inte vara en ond människa. Kosta vad det kosta vill.

  • Alla ni individer som på fullt allvar, medvetet och utstuderat tryckt ner, ignorerat och svartmålat modiga människor. Främst starka kvinnor i utanförskap, som skrivit, skrikit och protesterat oförtrutet under många år i hopp om att öppna ögonen hos oss alla att det håller på att gå riktigt fel här.
  • Alla ni som verkligen jobbat hårt och med full fokus för att hindra oss att lyssna på dom människor som lever på plats.
  • Alla ni som arbetar för att tysta rösterna som vill få oss våga förstå att i stora delar av Sverige finns ingen jämlikhet, inga lika rättigheter, ingen religionsfrihet, trots att våra lagar stipulerar rätten till just precis det.

Nu när det dag för dag, igen och igen, bekräftas även från etablerade media att det i vissa områden dagligen förekommer saker som begränsar kvinnor och barns rättigheter i samhället. Saker som avsiktlig könssegregering i religiösa friskolors regi, könsseparerad gymnastik, flickor i andra rum under bönestund i skolan, flickor längst bak i skolbussen med mera. Kvinnor med ”fel” beteende och kläder som hånas och hotas till tystnad eller tills dom flyttar, könssegregerade kaféer med mera. Ökade sexuella trakasserier på badhus, som man från politiskt håll bemöter med att acceptera krav på könssegregerade badtider…

Precis just sånt som ni försöker stoppa många modiga invandrarkvinnor från att säga…

Nyss läste jag ett inlägg i kvällspressen som bemöter Kalla Faktas granskning av bland annat  kvinnoförtryck i en Stockholms förort. I inlägget skrivs bland annat att ”inte alla gamla gubbar på torget är moralpoliser, jag tror på vad kvinnorna säger, men jag ser det inte hända”. Detta skrivet av en lokal socialdemokratisk politiker. Som är uppväxt och bor där, som är… Man. Undrar hur det kommer sig att han inte ser och upplever det kvinnorna vittnar om?

Var det verkligen så här ni ville ha det när ni vrålade i alla kanaler att ”ni går SDs ärenden” och andra mindre smickrande saker till dom som försökt berätta om detta i flera år?

Det är ju detta ni aktivt bidragit till, att kvinnoförtryck, ojämlikhet och religionsförtryck har fått växa i många områden utan riktig insyn eller åtgärder i decennier nu.

Ja, i decennier! Flera tiotals år, grunden till sånt här växer inte fram över 3-4 år. Det tar tid, och ni har aktivt bidragit till att den tiden ostört kunnat användas till att skapa och underhålla förhållanden som går tvärs emot lagstadgade rättigheter.

Det är än mer frustrerande att era röster varit så starka och fördömande, och med ett sånt genomslag att inte ens blockskiften i regeringen törs gå emot era tirader och ohämmande svartmålning för att inte riskera att kopplas ihop med fel parti.

Jag ger er ett erkännande, ni har varit riktigt duktiga på det ni gör.

Ni har lyckats att definiera en nivå i politiken, på sociala medier, på arbetsplatser, i privata relationer, där man ”bör” befinna sig om man inte vill riskera obehagliga konsekvenser.

I och med ert oförtröttliga arbete känner numer många helt vanliga mellanmjölksmänniskor utan ett uns rasism i kroppen, ett sting av dåligt samvete när dom kommer på sig själva med att tänka ”varför finns det inte krav på att kunna svenska för någon som bott här 5-6 år?”, något som borde vara helt naturligt om man bosätter sig i ett nytt land, att kunna göra sig förstådd.

Ni har till och med lyckats cementera nivån så solitt att till och med SVT nu aktivt jagar privatpersoner som yttrar sig i enlighet med grundlagsskyddade rättigheter.
(på den noten, SVT? Hur många nyhetstips kommer ni att få framöver som kräver källskydd…?) Att en privatperson som bloggar anonymt om förhållanden på sin arbetsplats, numer med stolthet kan grävas fram och hängas ut av SVT och anklagas för att på sin blogg sprida skräckbudskap om bland annat landsomfattande vårdkollaps som en ”avslöjande nyhet”… När till och med en vårdchef går ut och VILL ha högt i tak, som vill att det skrivs om problem dom har så dom kan rätta till dom.

Detta är ännu en bekräftelse på att ni gjort ett solitt arbete att framhålla ert ”rätta” sätt att tänka med stor framgång även inom statlig media.

Men tänkte ni på…

I allt ert idoga arbeta för att styra folkets, maktens och medias diskussioner till er definition av ”rätt” nivå, tänkte ni någonsin på dom människor som inte får höras tack vare er?

  • Tänkte ni på dom människor som bor och lever sina liv, varje dag,  mitt i kvinnoförtryck, ojämlikhet och religionsförtryck, i Sverige?
  • Tänkte ni på dom människor som ni aktivt förminskar och trycker ner genom att skylla på globala patriarkala strukturer, religiösa fobier, för få närbutiker, strukturell rasism, dåliga ekonomiska förutsättningar, lögner och elakt förtal från ”visselblåsare”, med mera?

Allt för att deras beskrivningar av sina egna och sina medmänniskors vardag inte ska störa er definition av ”rätt”.

  • Tänkte ni någonsin på dom och alla deras jämlikar som inte törs tala själva?
  • Tänkte ni någonsin på hur mycket mod det krävs av en människa som av vissa ses som egendom utan talan, att göra som Nalin Pekgul, Sakine Madon och många fler gjort?
  • Tänkte ni någonsin på vad dom kvinnorna riskerar när dom törs höja rösten och synas? Vet ni att kvinnor kan dö i ”olyckor” som konsekvens av att tala fritt och öppet, här i Sverige…

Känns det bra att ha belönat det modet med fraser som ”rasister”, ”husblattar”, ”fascister”, ”SD pack” och många mer ”charmiga” tillmälen?

Tänkte ni någonsin över huvud taget?

/D

Socioekonomiska områdesutmaningar…

Brottsbenägna socioekonomiska faktorer…

Fajten mellan socioekonomiska förespråkare och statistikens förespråkare i ämnet kriminalitet pågår för fullt och visar inga tecken på avmattning.

Som vanligt, kan man väl elakt säga, så går svallvågorna höga så fort någon ger ut en publikation eller motsvarande som på något sätt nämner att brottsstatistik är förhöjd för invandrare i jämförelse med ”icke” invandrare (hur man nu ska definiera ”icke”).

Standardförsvaret från väldigt många är att anledningen bakom förhöjd brottsstatistik inte alls handlar om människor med bakgrund i andra länder/kulturer/religioner, utan enbart om dom socioekonomiska faktorerna.

Den andra sidan lutar sig på statistik som till synes bekräftar deras tes, att invandrare är mer brottsbenägna.

Håll i hatten, för nu blir det komplext…

Hur kan man i praktiken (vilket ju är vad ”alla” jämför med) se om människor med utländsk härkomst är mer brottsbenägna än tvättäkta svenskar eller ej?

Jo…
1. Man kan observera två stycken existerande områden med samma geografiska förutsättningar, av samma storlek, med motsvarande proportioner av invandrare/svenskar kontra fördelningen svenskar/invandrare, plus fördelningen invandrare utan jobb i ena området som så klart måste motsvara andelen svenskar utan jobb i det andra. etc. Observerar man dom två områdena under tillräckligt lång tid (flera år) så får man fram ett underlag som kan ses som ganska trovärdigt. Man ser, på riktigt, om det ena området har en större benägenhet till brott än det andra och man vet att endast invånarnas härkomst är skillnaden.

Problemet är bara att dels så finns det inte två sådana områden att observera, sen skulle det så klart vara högst oansvarigt att bara stå vid sidan som en passiv observatör och inte stävja brottslighet där man ser den växa fram… Oops… Det finns visst ett 50-tal områden där staten i praktiken redan gör det… sorry…

2. Man kan göra som dom rent känslomässiga argumentatörerna, ”jag bor i ett sånt område och ingen av mina vänner är mördad, inga av mina vänners vänner heller, så ni har fel.” Eller så klart, inversen på det, ”jag bor i ett område där det skjuts och langas knark hela tiden och ingen ser ut som, eller pratar som mig, så alla områden är detsamma!”. Inte riktigt hållbara argument nej…

3. Eller så tittar man på statistiken. Problem med statistik är att den har en tendens att svara på exakt det man frågar. Lysande i många fall, framförallt när man tittar på stora grupper med helikoptersyn där siffrorna kan bli riktigt rättvisande. Käpprätt missvisande om man ställer frågan formulerad för att bekräfta vad man redan tror.

Så visst, om man räknar antal från olika områden som är dömda för brott av en viss nivå så kan man säkert hitta att vissa områden är överrepresenterade. Och det kan absolut vara sant, inom dom premisser som uträkningen skedde.
Men att ta hänsyn till alla faktorer som spelar in i statistiken är helt enkelt omöjligt.

 – När kom dom som statistiken plockade ut hit, hur sammanföll det med konjunkturen, kom det extra många just då, kom det människor från andra områden som var i konflikt med dom man hittade samtidigt, hur belastad var skolan under perioden, hur välutbildade var personerna och kanske den enskilt största faktorn, var bosatte dom sig, och vilket aktivt stöd har dom fått, med mera in absurdum.

Kommer man som ung hit från land X, utan gångbar utbildning, inte behöver lära sig språket, får en bidragscheck i handen och hamnar vind för våg i ett område fyllt med människor i samma situation, där några få sliter dygnet runt i kvartersbutiken, många går på bidrag, medan andra glider runt i fina bilar, modekläder och en rulle cash i fickan… Då är i alla fall inte jag förvånad om den personen blir ett klick i statistiken över att just hans hemland är mer brottsbenäget…

Så är det socioekonomiska faktorer eller härkomst som styr brottsbenägenhet?

Jag står på sidan som hävdar att det i huvudsak är de socioekonomiska faktorerna som spelar absolut störst roll. Jag anser att vi som samhälle, genom dom politiska beslut vi tar och dom val vi gör i hur vi gör saker, och varför, driver mer och mer människor, främst invandrare, in i utanförskap. Vilket så klart är skadligt för såväl vårt samhälle som helhet, som för förtroendet till staten och statens roll i såväl dom utsatta områdena, och i dom välbärgade. Och vi gör det i någon missriktad form av välmening.

För att göra det tydligt:

– Jag är inte en av dom som tror att genetik eller härkomst gör att du på något magiskt sätt är mer eller mindre lagd åt brottslighet än en annan.
– Jag är inte en av dom som av samma anledningar, tror att det är svårare att tillgodogöra dig en utbildning. Och så vidare…

Jag är övertygad om att alla människor föds med väldigt likartade förutsättningar att bli en ansvarstagande, empatisk individ som fungerar utmärkt i det samhälle där han/hon växer upp och blir präglad av, vilket samhälle det än må vara. Kom ihåg det, samhället där man växer upp präglar till stor del den man blir som vuxen.

Jag är också övertygad om att dom områden vi har där det finns stora problem med utanförskap, arbetslöshet, kriminalitet etc, är i sig själva huvuddelen av anledningen till att problemen fortsätter att växa.

Anledningen i sig är inte för att det bor mer invandrare där än på andra ställen, utan för att förutsättningarna är usla, känslan av att det väntar något positivt om man försöker är minimal. Precis som många påpekar, dom problemområden vi hade för 50 år sedan hade likartad problembild, men andra människor som bodde där.

Grundproblemet är att utanförskapsområden tenderar att föda sig själva i en negativ spiral. Ju mer dom växer, dess större andel människor utan förutsättningar blir det i områdena, dess mer negativt präglar områdena sina invånare.

Tyvärr, så hänger det numera även ihop med hur många nya människor som kommer till Sverige och på hur kort tid det sker, helt enkelt då dom flesta hamnar i dom sämsta områdena.

Jag tror att vi är ganska överens om att nyinflyttade människor i Sverige behöver en del saker för att kunna bli självförsörjande, stolta och fungerande människor i landet.

  • Dom måste vilja det själva.
  • Språk behövs.
  • Validerande och/eller kompletterande utbildning behövs för dom med tidigare utbildning
  • Grundläggande utbildning för dom som inget har.
  • Daglig kontakt och interaktion med det traditionella svenska samhället för att lära sig de sociala koder och det samspel som ”infödda” har fått med sig sen dagis.
  • Tydliga regler och riktlinjer som det märks om man bryter mot dom.

Med mera

Jag tror också att vi är överens om att ju mer annorlunda det samhälle man växte upp i, som man lärt sig, och präglats av, sociala koder, utbildningsnivåer, statens roll, religionens roll etc är jämfört med motsvarande saker i Sverige, dess större är behovet av punkterna ovan. Utmaningen att faktiskt ändra på vissa saker hos sig själv för att fungera bättre i samhället är mycket större för en människa från en vitt skild kultur än det är för en person från ett samhälle mer likt Sverige. Därför haltar också mycket av dom jämförelserna som ofta görs med flyktingsituationen efter WWII och i kriget i gamla Tjeckoslovakien på -90 talet, dom människorna som flydde har mer gemensamt med Sverige och dess samhällsfunktion än dom som kommer i dag.

Är man gammal när man kommer hit och har levt hela sitt liv i ett litet samhälle utanför städer och statens inflytande, där religionens styrande roll är lika naturlig som att andas, där tvister löses på plats, av byäldste, eller klanen så sitter det självklart djupt. Det måste vara en otroligt stor förändring att försöka ta sig in i ett sekulärt statligt styrt och reglerat samhälle som i Sverige. Klart man söker sig till det man känner igen, speciellt om ingen kräver något annat av dig.  Och lever man bland enbart likasinnade och statens största roll är att betala ut bidraget, då är det inte heller konstigt om det man är van vid, definierar sättet att leva.

Att som andra, tredje generation, växa upp i ett sånt område, där föräldrar, grannar, vänner, dom flesta runt omkring under hela din uppväxt har varit hänvisade till bidrag och arbetslöshet och ingen bättring i sikt, bidrar ju inte direkt till en positiv samhällsprägel på de unga. När samhället fortfarande inte efterlever dom gränser som sägs finnas utan fokuserar på att betala ut bidrag, och dom enda med ”framgång” som syns är dom som säger ”Fuck off” och glider runt i fina bilar, modekläder och en rulle cash i fickan… Ja du. Inte blir det bättre statistik av det…

Och det är här det spricker för mig.

 

Som jag skrev i Ett ofullständigt samhällskontrakt så måste vi använda dom resurser vi faktiskt har mycket mycket bättre. Så länge vi inte gör det så kommer dom som passerat migrationsverkets processer att komma ut på andra sidan med bidrag i hand och en EBO lag som säger att dom kan fixa boende var dom vill. Så klart söker man sig då någonstans där man förstår språk och sociala koder i första hand med såna förutsättningar.

Resultatet blir att de områden som är fulla med människor med likartad bakgrund fylls på mer och mer . Ganska självklart om man tänker efter det minsta, alla är sig själv närmast och vill ju hitta en plats där man fungerar utifrån sina egna förutsättningar, låter ju kanon och jättesnällt! Tyvärr genererar välviljan bara en ökad segregering och större problem i områdena i fråga, dom socioekonomiska förutsättningarna försämras alltså än mer för dom som redan bor där.

Komplettera det med att t ex ett område som Järva, med 89000 invånare och har 500 kända yrkeskriminella, plus deras idoliserande svans, och en stat som väljer att möta det med 7.5 heltids anställda områdespoliser med rutten lön och kollegor som slutar hela tiden… Skolor där lärare inte längre har förutsättningar att göra bra jobb 8eller lön för den delen), där elever gör som dom vill då det inte finns några konsekvenser, områdesbutiker som tvingas stänga på grund av kriminalitet. En planerad polisstation men inget byggföretag vill ens lägga en offert för dom inte törs bygga i området…

Vad gör allt detta med förtroendet för staten och dess roll i dom områdena.
Det är ju självklart att man som boende själv hittar lokala sätt att lösa saker då. Är då stora delar av de boende från områden i hemlandet där staten inte haft någon roll, då ser vi helt självklart att man vänder sig till de sätt man vet fungerade där för att lösa konflikter och dylikt. Och åter igen försämras dom socioekonomiska förutsättningarna i områdena.

Vems fel är det? En hint, det är (inte) invandrarnas fel!

Jag ser att vi som land hela tiden sviker både folk som kommer hit, och dom som redan bor här genom det sättet vi hanterar dom resurser som faktiskt finns i Sverige. Siffrorna runt migrationsverkets kostnader 2016 är nu officiella och landar på ca 74 Miljarder kronor för helåret inklusive upplupna kostnader. Migrationsverkets kostnader 2016

Som man kan se så kom ca 163 000 människor under 2015 och ca 29000 under 2015, så det är ganska rimligt att räkna med att en stor del av kostnaderna 2016 är kopplade till mängden människor från 2015, inte bara till dom 29 000 2016.

Nu kan man så klart argumentera för att ett land av Sveriges storlek inte borde ha några problem att med rätt insatser ta hand om ca 200 000 människor som kommit över 2 år, och det kan jag i princip hålla med om.

Att betala 74 miljarder kronor under ett år för att få 200 000 nya människor där nästan alla efter ett par år bidrar till samhället med jobb och skatteintäkter är vansinnigt mycket pengar, men troligtvis en affär som betalar sig på några år, om så nu var fallet…

Men…

Om vi har initiala kostnader på 74 miljarder kronor för att i första skedet hantera 200 000 migranter (eller 40 miljoner kronor på 5 timmar som påpekas i en ganska skakande jämförelse här: alla handlingar har konsekvenser) och högst oklara kommande summor för mångåriga bidrag och kommande anhöriginvandring, så hävdar jag att det är absurt mycket pengar vi lägger ut för att i praktiken ge majoriteten av dom 200.000 människorna ett bidragsberoende, och i de flesta fall genom EBO lagen, ett boende i något av utanförskapsområdena.

Halvera den kostnaden genom stenhårda åtgärder här och nu, och lägg mellanskillnaden på poliskår, lärare, sjukvård och en tydlig efterlevande av det samhällskontrakt mellan hitflyttade och landet som vi måste ha, då kan vi börja göra positiv skillnad på riktigt!

Så ja, invandring och socialt utsatta områden och ökad kriminalitet där många invandrare bor hänger ihop, vare sig vi vill eller ej. Och det är vårt fel. Inte deras.

/D

 

Att jämföra äpplen och traktorer…

Vad är det med alla som inte kan jämföra saker korrekt?

Dagligen ser vi inlägg i en eller annan kanal om hur bra, eller dåligt, Sverige är inom olika områden. I debatten argumenterar man som om det bara finns en enda sanning, och båda sidor gör allt för att övertyga alla om att just deras sanning är korrekt.

Är någon av nedanstående punkter sanna?

  • Är Sverige en katastrof utan hopp och framtid som letar efter lämplig plats att brisera på medan styrande desperat försöker dölja detta med friserade siffror och missvisande statistik?
  • Eller är Sverige i grunden ett solitt och ganska friskt land som tuffar på utan några egentliga problem men som dagligen är utsatt för ondskefull svartmålning av onda krafter som vill ta över makten genom att sprida rädsla?

Sanningen är nog snarare att Sverige inte är något av det, men också både och.

Om man funderar lite längre än näsan räcker så ser man ganska raskt, att det är milt sagt riktigt korkat att bemöta ett konstaterande att vissa specifika invandrartäta områden har stora problem med kriminalitet och arbetslöshet, genom att säga att oberoende undersökningar av hela Sveriges kriminalitet och arbetslöshet i genomsnitt visar att du har fel…

Det är lika käpprätt åt skogen fel som att peka ut ovan nämnda områden som bevis för att hela Sverige är i totalt förfall, och vid varje tillfälle basunera ut hur invandringen har ohjälpligt förstört Sverige.

Tyvärr så är debatten idag precis så torftig och falsk, från båda håll. Det man får slängt i ansiktet är helt binärt och polariserat, ”jag har rätt, du har fel”, sen bemöter man andra sidan med något helt annat, typ:
 – ”Den här bilen är grön!  – Nej, du har fel, det här garaget är fullt av röda cyklar!” ?!?!?? 

Herre jösses…
Det är fullt möjligt, till och med intill visshet gränsande sannolikhet, så att vi har en stor majoritet av alla invandrare i Sverige som dagligen gör sitt absolut bästa för att skapa sig fungerande liv inom lagens råmärken, utan att försöka tvinga på Sverige sin privata livsåskådning. Samtidigt som vi också, i vissa områden har en stor samling med invandrare som försörjer sig genom kriminalitet. Samtidigt har vi i vissa områden en mängd människor som högst medvetet arbetar för att skapa parallella samhällsstrukturer byggda på teokratiskt styre.

Allt det här kan ske, och sker, samtidigt som Sverige mätt i BNP eller våld per capita, eller oberoende utländska bedömningar, ibland rankas bland dom bästa länderna i världen.
 – Och det är helt sant, både och!

Jag förstår inte att det är så svårt att förstå…
Eller för den delen, att det över huvud taget kan vara en medveten handling att inte jämföra likvärdiga siffror utan att vilja något väldigt specifikt med det.

Om man t ex tittar på antalet skjutningar i hela landet 2014 365 st (hittar inte siffror för 2016 på BRÅ) och slår ut det på det totala antalet människor i vuxen ålder ca 7,7 milj över 17 års ålder 2014 (eftersom jag vill jämföra samma år) så får du en siffra som motsvarar antal skjutningar per individ; 365/7716743 =  0,000047 skjutning per vuxen i Sverige 2014.

Tar nu man antalet skjutningar  i t ex Stockholmsområdet fram till 27 okt 2016 så var det 105 st, flest i Järvaområdet, skjutningar i Stockholm, (ingen BRÅ statistik vad jag kan hitta).

Om vi nu gör antagandet att det är de kända yrkeskriminella i Järvaområdet som står för skjutningarna i Järvaområdet och kikar på artikeln Laglöst land i Aftonbladet, så säger polisen själva att det i området varit 50-60 skjutningar under året, och att man känner till ca 500 st yrkeskriminella av en total på ca 89000 personer i området  (ca 0,56% är yrkeskriminella), då ser vi 60/500 = 0,12 skjutning per yrkeskriminell (eller 0.00067 skjutningar per person i området) jämfört med 0,000047 skjutning per vuxen i Sverige, ”viss skillnad” på frekvens av skjutningar…

Något säger mig att när man jämför dessa två, är det med största säkerhet, ett väldigt mycket större lokalt problem på alla sätt med skjutningar i Järvaområdet jämfört med landets förhållandevis väldigt små problem med skjutningar som man kan se i statistiken för landet… Kanske inte en helt adekvat jämförelse kan man tycka, men dom sker, hela tiden. Varför???

Men hur fel det än är, så är ju även en sån jämförelse hanterbar även om den är fel och orättvis, det är ju i alla fall likartade områden man jämför så det går att bemöta.

Problemet accelererar när folk dagligen bemöter t ex upplevd trygghetsförsämring i Järvaområdet, med att vi faktiskt inte har ett statistiskt ökat dödligt våld i Sverige dom senaste åren så du ska inte komma här och ljuga om att det är otryggt i Sverige.
Hur i hela friden är den typen av svar ens i närheten av relevant, eller respektfullt, eller på något sätt ok att ge till någon som talar om sin närmiljö?

 – Det är hög kriminalitet i invandrartäta områden -> ”Person i TV,  – du måste se på det med en helikoptersyn, och räkna bort effekterna av socioekonomiska faktorer, då ser du att det inte är någon skillnad”.
Mhm… Så du säger det, kul för dig och övriga statistiker. Jag tror inte affärsinnehavarna i Husby som stänger butikerna pga kriminalitet bryr sig ett enda dugg om din helikoptersyn med justeringar för olika faktorer. Det är deras butiker som bli rånade hela tiden, och det är dom som behöver hjälp.

Vi lever helt enkelt i ett genomsnittligt förbaskat bra land med alla förutsättningar att fortsätta vara det. Men vi, som alla andra länder, har områden och olika samhällsproblem som måste erkännas, ses, mätas, åtgärdas och följas upp efter bästa förmåga. Att försöka förklara bort dom med krav på helikoptersyn och justering för olika faktorer är inte efter bästa förmåga, det är att sopa det under mattan till en kostnad av människoliv.

Jag kan köpa att privatpersoner på twitter med 140 tecken i affekt vill leverera ett ”jag-vet-minsann-bättre-än-du” inlägg för att sätta någon på plats. Det är så klart inte alla individer som kan/vill/orkar ta reda på lite fakta bakom sina tuffa inlägg. Men när man ser samma saker, utan belägg, komma från journalister, debattörer, skribenter och offentliga personer, då börjar det bli otäckt, för där bör man självklart kunna förvänta sig mer tanke och fakta bakom uttalanden, det är ju deras jobb…

Sen kommer dråpslaget…
– När Sverige själva, officiellt bestämmer sig för att minsann bemöta ”fake news” om Sverige. Och gör det genom att skapa dom mest justerade och profilerade svar man kan tänka sig, med omsorgsfullt handplockade siffror med ingående förklaringar varför man väljer att justera ner siffrorna, eller varför dom inte kan jämföras. Även om det är statistiskt underbyggda siffror som visas efter alla förklaringar och justeringar, så är det övertydligt hur man har handplockat dom för specifikt syfte vilket tyvärr bara inbjuder till att omedelbart plocka isär svaren och se vad som är sant och vad som är… Fake news.

En mycket bra sådan genomgång av hur man skapat svaren kan man läsa på Medborgerlig Samlings blogg – Sanningsministeriet.

  • I en strikt värld jämför man gröna äpplen med gröna äpplen, i en mer vidsynt värld är det ofta ok att jämföra röda äpplen med gröna äpplen.
  • När det börjar bli förvirrat och desperat, då bemöter man äpplen med päron, bananer, apelsiner, vad som är närmast.
  • I dagens Sverige, där kan man jämföra gröna äpplen med röda traktorer om man jobbar i media eller sitter vid makten…

/D

Ett ofullständigt samhällskontrakt?

Jag lovade i förra inlägget att inte bara klaga på andra, utan även fokusera lite mer på vad jag faktiskt tycker ska göras, föreslå hur det kan göras och visa på resonemanget bakom varför jag tycker det är rimligt att göra på ett visst sätt. Och ja, jag kommer fortfarande att raljera över korkade saker… Håll i hatten, här följer över 2000 ord…

Jag startar väl med en liten nätt och lagom infekterad fråga…

Hur kan vi, som land, arbeta konstruktivt för att komma tillrätta med dom problem (nej, inte utmaningar. Problem!) som uppstått över åren.  Problem vi nu har, dels som effekt av hur vi historiskt arbetat med integration, men kanske tydligast i närtid då det nu kommit hit en stor mängd människor med helt annan kulturell bakgrund, annan syn på religionens inflytande i samhället, annan syn på jämställdhet, andra språk, andra utbildningar med mera. Människor som på väldigt kort tid har flyttat hit och hamnat i en situation utan rimlig chans att komma in i samhället med tydliga regler och vettiga förutsättningar att bli självförsörjande.

Riktiga, levande människor som du och jag.  Människor som från dag ett hamnar i en situation där dom utan språk, utan relevant och/eller utan validerad kunskap och utbildning, hamnar i vad som i dom flesta fall blir ett permanent utanförskap, ett totalt beroende av försörjningsstöd, ett boende i områden fyllda med människor i samma situation, och utan väg därifrån.

Att kalla detta en utmaning som våra politiker nu gör efter att någon ”corporate coach” skolat dom i formuleringar, är en förolämpning mot såväl oss som har förutsättningar, som mot alla dom utan förutsättningar.

Det enda den här historiska politiska abdikeringen från att ta ansvar för alla delar av samhället har resulterat i, är ett land med två diametralt olika sidor av samhället:

 – Den ena sidan kan i lugn och trygghet komma hem från jobbet, äta pizza och dricka rödvin medan dom ser på Netflix innan dom kan krypa ner i sin hästen-säng under duntäcket i trygg förvissning om att ingen kommer att kasta in en handgranat i sovrummet på villan. Skulle mot förmodan någon ha gjort inbrott i BMWn på uppfarten under natten, eller sparkat omkull brevlådan, så kan dom räkna med att det kommer att komma en polis och ta en rapport om händelsen.

 – Detta medan andra delar av samhället tvingas låsa in sina barn i skolan medan knark säljs öppet på skolgården, vardagsbeväpnade ungdomar skjuter varandra över ”heder” eller i kriminella uppgörelser, bilar bränns, blåljuspersonal attackeras, polis behöver skjuta verkanseld mot stenkastare då dom ska arrestera en efterlyst person med mycket mera. Detta samtidigt som vuxna män skrämmande fritt kan styra över kvinnors liv och möjligheter genom att använda hemlandets seder och religion som lokal lag. Allt detta i områden där svenska knappt talas, arbetslösheten är skyhög, bidragsberoendet blytungt, skolan övergiven, polisen måste åka med dubbla patruller för att skydda sina bilar, och möjligheten att ta sig bort är närmast obefintlig.

Denna länkade artikel är lång, men oj så läsvärd, den visar på såväl vad som går fel, vad som får utvecklas utan hinder på vissa platser i samhället, vad man faktiskt försöker göra och vad som händer, hur liten närvaro lagen kan visa upp (7,5 heltids områdespoliser på Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta, totalt 89000 invånare) och vad dom boende som vill leva riktiga liv själva tycker. laglostland.story.aftonbladet.se

Det kan inte vara så här vi ville att det skulle bli. Den här helheten är inte ett samhälle jag kan känna mig stolt över, oavsett hur höga betyg landet får i olika bedömningar. Det här är inte en behandling av människor som tar sig hit som jag är stolt över, det är inget jag vill se fortsätta. Det är enbart destruktivt för alla och måste ändras, nu.

För dom av er som resonerar som så att Sverige inte har något ansvar för dom som tagit sig hela vägen upp till norden för att söka asyl/nytt liv när det finns länder på vägen som är geografiskt närmare rent asylmässigt, så hävdar jag att det har vi visst.

Vi har ett solklart ansvar, inte bara legalt genom flyktingkonventioner och asylrätt, eller som medmänniskor, men främst tack vare att våra svenska regeringar i omkring 30 år har presenterat Sverige som ett land som med öppna armar och öppen plånbok sagt sig vara villigt och kapabelt att utan reservationer försörja alla dom som söker sig hit samtidigt som vi varit väldigt otydliga med vilka krav vi ställer.
 – Då har vi ta mig f-n ett blocköverskridande ansvar att reda ut vad vi ställt till med!

Så vad kan vi göra åt det då?

En djupdykning i vad som ligger bakom bland annat flyktingars rättigheter och skyldigheter finns tillgänglig på riksdagens sajt för mänskliga rättigheter för den som vill läsa på. Ett utdrag från Flyktingkonventionen som jag känner är väldigt relevant i mitt resonemang är:

I FN:s Flyktingkonvention, artikel 2, stipuleras flyktingens ansvar att anpassa sig till sitt nya hemland: Flyktingen måste anpassa sig till och följa de lagar och regler som är giltiga i hans nya hemland. I Flyktingkonventionens artikel 34 beskrivs det mottagande landets ansvar: Mottagarlandet ska, så långt det är möjligt, underlätta flyktingens införlivande med samhället.

Grunden i det som skrivs ovan är för mig kristallklar. Det är, och måste vara, ett ömsesidigt ansvar delat mellan mottagarlandet och flyktingen. Jag ser detta som fullt rimliga krav på såväl en flykting som på mottagarlandet. Jag ser även att samma grundprinciper helt självklart ska gälla som minimikrav även för människor utan flyktingstatus som söker sig hit i avsikt att förbättra sin livssituation.

Målsättningen med ovanstående är att personer som flyr hit ska ha såväl ansvar, som en rimlig chans att kunna fungera på ett positivt sätt i samhället, dvs i möjligaste mån vara självförsörjande och fungerande inom dom grundläggande principer vårt samhälle är byggt på. Det snyter man dock inte ur näsan på en kafferast…

Det första stycket lägger ansvar för att anpassa sig, och att följa lagar och regler på individen. – Under förutsättning att individen blivit otvetydigt informerad om vad ”anpassa sig” innebär, vilka lagar och regler som gäller, samt hur dom skiljer sig från det individen är van vid, så finns möjligheten för individen att uppfylla sin del av kraven.

Det andra stycket handlar om landets ansvar, att så långt det är möjligt, underlätta individens införlivande i samhället. Det låter enkelt, men det är oerhört mycket jobb kvar innan det kan fungera som tänkt. Det finns ju till att börja med, inte politiskt konsensus för fem öre runt vad ”så långt det är möjligt, underlätta” kan tänkas betyda.

  • Vi kan t ex inte kräva att en individ ska anpassa sig om vi inte kan definiera vad anpassning innebär. Vi behöver också någon typ av konsekvens att peka på om anpassning av någon anledning inte kan/vill göras.
  • Vi kan tyvärr inte heller självklart förvänta oss någon större efterlydnad av lagar och regler som kan gå tvärt emot individers syn på religionens styrande roll i samhället, eller djupt rotade kulturella seder och bruk som skiljer sig stort mot vad som är tillåtet här om det inte också finns tydliga konsekvenser kopplade till att inte följa lagar och regler.

Att blunda för vilka förutsättningar en person som som flyttar hit har, och förvänta sig att dom automatiskt ska fungera friktionsfritt är naivt och elakt. Att utan information och hjälp, förväntas fungera som majoriteten av oss som redan bor här gör, vi som fick all den kunskapen om hur Sverige fungerar över massor med år, genom föräldrar, dagis, skola, vänner och kollegor – inte realistiskt…

Vi måste, efter bästa förmåga, hjälpa dom som på riktigt vill ha hjälp, det har vi inte gjort på många många år. Det är dags att börja göra det.

Exempel på vad jag vill ska göras, hur det kan göras och varför.

Precis som det måste finnas ett samhällskontrakt mellan stat och medborgare i ett land, så måste det finnas ett kontrakt mellan nytillkomna människor och samhället. Det kontraktet måste bygga på ett ömsesidigt åtagande med mål att individen ska skapa ett självförsörjande och produktivt liv i landet man vill leva i.

Grunderna i det kontraktet måste fokusera på att leva tillsammans på ett konstruktivt sätt, inom ramarna som Sveriges regler och förutsättningar sätter upp. Det måste bygga på att vi tillsammans väljer att inte fortsätta på den gamla, destruktiva vägen mot parallella delar i samhället där andra saker än Sveriges regler och förutsättningar gäller.

Vill man inte följa ett sånt kontrakt, då är det rätt och riktigt att både samhället och individen drar slutsatsen att Sverige nog inte är rätt land individen valt att flytta till.

För att skapa ett sånt kontrakt ser jag att bland annat följande behövs:
(notera att jag försöker använda ”hitkommande” i stället för invandrare/flyktingar/migranter etc, detta då jag vill se alla som kommer hit av olika skäl som likvärdiga människor, och det finns vissa grundläggande saker som måste gälla om det ska fungera, oavsett vilken kategori man kom hit under)

  • Vad:
    • Jag vill att det på ett blocköverskridande sätt ska arbetas fram en definition av vad ”anpassning till mottagarlandet”, samt ”så långt det är möjligt, underlätta” konkret och praktiskt betyder här i Sverige.
    • Jag vill att det ska sättas ihop information om religionens roll i det svenska samhället där det otvetydigt framgår att religion i Sverige ses som personlig och i samtliga fall underordnad svensk lag. Ingenting som inte annars är tillåtet, kan någonsin bli tillåtet genom hänvisning till ett religiöst påbud.
    • Jag vill att det sätts ihop information runt vad lika rättigheter i samhället oavsett kön, läggning etc innebär i praktiken. Hur kvinnor har exakt samma rätt att arbeta, umgås och vistas fritt i samhället som män har. Att män inte har bestämmanderätt över kvinnan och att vi aldrig accepterar att lika rättigheter åsidosätts.
    • Jag vill att det ska arbetas fram tydliga, enkla och hederliga konsekvenser som kommer att gälla i dom fall en hitkommande inte aktivt arbetar för att (eller helt enkelt inte vill) möta samhällets definition av anpassning, om man bryter lagar och regler, om man inte accepterar allas lika rättigheter, dvs medvetet bryter mot kontraktet.
    • Jag vill att det arbetas fram realistiska, praktiska och humana alternativ som är tillgängliga för dom människor som visat sig inte kan, eller inte vill anpassa sig till samhället och/eller inte kan/vill skapa sig en egenförsörjning. Alternativ som kan ha en kortsiktig kostnad, men inte innebär livslånga ekonomiska individuella åtaganden för samhället.
    • Jag vill att det arbetas fram, som samhällets del av kontraktet, obligatoriska, snabba och dokumenterat verksamma utbildningsprogram för att primärt ge en hitkommande en grundläggande språk- och samhällsförståelse.
    • Jag vill att det arbetas fram program för att på kortast möjliga tid kunna validera kunskaper, samt kompletteringsutbilda hitkommande inom dom områden de har baskunskaper i. I mån av behov, även att snabbt och säkert kunna certifiera högre utbildningar och arbetslivserfarenhet.
    • Jag vill att det arbetas fram regelverk som gör det snabbare och enklare för en hitkommande att hitta egna sätt att bära sin del av försörjningsansvaret.
    • Jag vill att det ska arbetas fram principer och regelverk som aktivt motverkar att invandrande människor och flyktingar fortsätter att bosätta sig i dom socialt mest utsatta områdena vi idag har. EBO lagen är ett lysande exempel på något som måste ändras.
    • Jag vill, nej, jag kräver att alla partier på regeringsnivå gemensamt ställer sig bakom dom utarbetade grundläggande definitionerna och åtgärderna över vad som är individens, och statens ansvar för att en integration ska kunna fungera, samt de konsekvenser som följer om man väljer att avvika från dom!
  • Hur:
    • Jag vill att resultatet av ovan kristallklart och utan dröjsmål kommuniceras till samtliga hitkommande snarast möjligt efter ankomst. Detta måste även kommuniceras retroaktivt, dvs även till de människor som har kommit hit de senaste X åren.
    • Kommunikationen måste ske såväl muntligt som skriftligt i efterhand, primärt vid möten där både män och kvinnor samt ungdomar måste närvara, inga undantag gäller.
    • Jag vill att vi, tills vi har ett konstruktivt och fungerande integrationsarbete på plats, fortsätter att ha ett mycket begränsat tillflöde av nya människor i landet.
    • Jag vill att vi som samhälle och politiskt, gemensamt visar en acceptans för en stor och krävande arbetsinsats med många jobbiga beslut under en period framöver. Detta då syftet är att äntligen sluta sätta folk i förvaring utan framtid, och på riktigt börja arbeta för att ge människor ett värde åter genom att skapa goda förutsättningar som är tillgängliga för dom som vill ta dom tillvara.
  • Varför
    • Jag vill att vi arbetar för att kunna skapa förutsättningar för att människor i detta landet, under eget ansvar, ska kunna växa upp och skapa ett positivt och produktivt liv i landet. En grundläggande sån förutsättning är gemensam kunskap om, och acceptans för de regler som gäller.
    • Jag vill att vi arbetar för att undvika att vi genom ett ogenomtänkt integrationsarbete skapar livslång förvaring i områden utan framtid, i livslångt försörjningsstöd.
    • Jag vill att vi arbetar för att säkerställa att alla är medvetna om sina rättigheter och skyldigheter inklusive de konsekvenser som finns.
    • Jag vill att vi är realistiska och tydliga i all kommunikation, att vi erkänner att det i många fall finns stora skillnader i syn på vem som behöver veta vad i en familj. Alltså kan vi inte tillåta oss att blint lita på att informationen förs vidare oförvanskad. Det är inte att förutsätta illvilja, det är att vilja informera samtliga som behöver veta.
    • Jag vill att vi arbetar för att det inte fortsätter utvecklas områden där andra regler gäller än de som fastslås i svensk lag, samt att förändra dom områden som redan finns till det bättre. Detta måste självklart ske genom att lagföra kriminella, men också genom att kraftigt minska möjligheterna att kunna fortsätta leva och verka för parallella strukturer i samhället. Att förbättra förutsättningarna för att ta sig vidare till en egen försörjning.
    • Jag vill att vi ska arbeta för att säkerställa att dom människor som vill bo och leva här, i ett nytt land med nya förutsättningar, stöttas i det beslutet. I detta är det väldigt viktigt att dom som inte accepterar detta, faktiskt har starka incitament att omvärdera om dom verkligen ska bo här. Detta så vi kan minimera krafter som motverkar det vi vill åstadkomma.

Jag vill att vi tillsammans arbetar för en fungerande integration av dom människor som vill bo och leva här, på riktigt. Jag vill att dom som väljer att motarbeta detta bosätter sig någon annanstans.

Vill du det också? Jag tror det.

/D

Vad står ni för egentligen? Och varför?…

Ni som vill bestämma, kan ni förklara varför ni vill göra det ni vill på det sätt ni (ibland) säger?

Något jag och säkerligen ni andra också ser till leda i politiska sammanhang, är hur mycket mer man trycker på hur fel alla andra gör i jämförelse med att förklara vad man själv står för, varför man gör det, och så klart hur man ser att man ska uppnå det man står för. Vi har nog hört alla binära exempel vid det här laget, från att kräva öppna gränser annars är man rasist, till att stänga gränserna för annars vill man förstöra landet, från att förbjuda vinster i välfärd annars är man en ond och girig kapitalist,  till att underlätta för privata alternativ i välfärden annars är man ond och kommunistisk, med mera.

Vi hör röster i mitten som talar stort om humanistiskt agerande, grundläggande mänskliga rättigheter, lika till alla, skattepengar ska inte gå till privata verksamheter med mera, göra vinst är dåligt, företag ska blomstra med mera. Men väldigt sällan säger man något tillsammans med en redovisning över hur det praktiskt ska lösas på ett sätt som inte drabbar landet och medborgarna negativt.  Inte heller varför det är bra för landet och medborgarna. Bara att det ska, för att det är bra, för att vi lovar det…

Sen har vi dom två ytterkanterna där man oftare försöker motivera varför man vill göra något (i och för sig på ett något underligt sätt, men okej…). Öppna gränserna, alla måste få komma hit, vi får inte vara elaka, bara fascister och nazister räknar på kostnader. Stäng gränserna, det kostar för mycket, det kommer in för mycket brottslingar, vår kultur förstörs. Förbjud vinster i välfärd, privata företag i välfärd ska drivas alturistiskt annars är man en ond kapitalist. Tillåt vinster i alla verksamheter, även välfärd, annars går företag i konkurs och folk blir arbetslösa och det blir färre vårdplatser. Ja, ni känner igen det.

Binärt röstfiske, tomt, korkat babbel säger jag dom dagar jag är extra grinig, andra, snällare dagar kan jag sträcka mig till att tungt sucka och undra, vem fan ska man rösta på av alla dessa icke-alternativ…

Varför behövs både hur och varför ?

Har ni tänkt på vad som tenderar att hända när man lägger till både ett ”varför” och ett ”hur” till vad man vill? Har ni till och med sett en möjlig koppling till att popularitetssiffrorna tenderar att stiga när dom säger både  vad, hur och varför? Till skillnad mot dom som bara basunerar ut ”Vi Vill Att…” utan att beröra hur, och varför.

– Kan det vara för att vanliga röstande människor faktiskt vill veta att man faktiskt själv tror på att det man lovar går ihop i slutändan, att man försöker tänka igenom alla effekter av det man vill innan man lovar?

Med det sagt så ska vi ju vara väldigt medvetna om att även ett konkret ”varför”  och ”hur” kan vara byggt på väldigt otrevliga tankar och resonemang vilket kan upplevas lika ohederligt och obehagligt som att medvetet utesluta ”varför”, vilket gör varför än mer viktigt för mig.

– Varför vill jag då veta varför, och inte bara vad och hur? Räcker det inte med att jag håller med om vad och hur, det är ju det som ska göras?

För mig är det enkelt och självklart, ett tydligt redovisat ”varför” berättar om dom underliggande tankar, resonemang och värderingar som partiet (eller människan för den delen) baserar sina vad och hur på. Om jag får det klart och tydligt så ger det mig en insikt i hur andra kniviga frågor kan komma att hanteras framöver av partiet i fråga. Om det klickar med hur jag tänker och resonerar helt enkelt.

Det vill säga, det som så populärt brukar benämnas värdegrund (nu svor jag nog högt i kyrkan…).  Ordet värdegrund är tyvärr oerhört missbrukat numera och framkallar oftast rysningar och klåda i kroppen samtidigt som öronen stängs reflexmässigt. Tråkigt, för det är egentligen en viktig sak om det används korrekt, som en sammanhållande stomme i resonemangen bakom hur man vill göra vad, och varför man vill det.

Men det är kanske inte så konstigt att det skrivs långa ironiska inlägg och parodiseringar i sociala media när värdegrund som argument numera oftast används som en extremt otydlig flummig anledning till varför man inte ska behöva förklara hur tusan man ska hantera det man lovar på ett vettigt sätt.  Man kan på riktigt tro att följande står i alla partiers kommunikationsstrategi:  – Om strategiskt löfte stämmer med vår värdegrund;  – Skicka ut pressreleasen och debattartiklarna fort som fan!

Är du så mycket bättre då, du raljerar ju hej vilt om politiker?

Japp. Right you are.
Så i stället för att, som så många andra, återigen enbart peka på hur fel alla andra gör, så tänkte jag faktiskt framöver ta mig själv och visa på några exempel på vad jag vill, hur jag vill lösa det, och varför jag kan stå för det jag vill.

Så i kommande inlägg öppnar jag väl pandoras ask då…

/D

Kameler i Angered

Idag tänkte jag skriva några rader om dom ansvarstagande, välvilliga och fördomsfritt tänkande projektansvariga i Angered.

Ni vet dom som tycker att folk som kommer långtdärbortifrån, dom är ju vana vid djurfarmer och odling, då kan dom få enkla jobb som passar om vi startar en kamelfarm i Angered.

Jag tror inte det behövs mer text än så här. Bra tänkt…  Not.

/D